Klockan är nu 06:00

Klockan är nu 06:00 och igår somnade jag innan klockan 22:00, det hela är en bra ekvation för någon som måste gå upp klockan 05:00 för att ta sig till jobbet. Det har, som jag förutspådde, blivit en drastisk nedskärning på antalet inlägg både här och på darkside.se, det kan inte hjälpas riktigt. Med ett tungt fysiskt arbete åtta timmar om dagen är jag inte direkt på topp när jag kommer hem, primalinsikterna styr; Först vill man laga middag, sedan sova... Ibland kan jag vagt känna en tanke om hur skönt det skulle vara att sova bredvid Mneme, stjäla massor med värme från honom och få vara lilla skeden. Hans fingrar lång ned i min hals samtidigt som vi har sex och brutala blåmärken efter bett på halsen och axlarna. Men Mneme är förkyld så jag undviker hans säng i nuläget, man kan uppenbart inte få allt här i världen.

Fuck it all.

Jag tror den alltid kommer att finnas där, osäkerheten. Bekräftelsebehovet som aldrig kan bli tillfredsställt, och jag kan få hundratals, för att inte säga tusentals, komplimanger på Internet. Jag kan bli kallad för vacker, söt, sexig, smal, smidig av främlingar på gatan, av bekanta, av vänner men det glider av, glider bort, försvinner i en ständig malström av att inte duga, av självförakt. I ett hav av föränderlighet, osäkra anknytningar och konsumtionslystnad är jag vilsen och känner mig avtrubbat blasé; Oälskad, osedd, oengagerad.

Jag skulle kunna vara mallen, modellen, idealet. Om jag var grundad, rotad, trygg, men det är jag inte även om det blir bättre för varje år som går. Jag tror att vi alla önskar oss lojal kärlek, uppriktig, ovillkorlig, trygg kärlek. Och om vi inte kan få det så - fuck it all - vill vi i alla fall upprätthålla illusionen om att vi är speciella, outbytbara, älskade-precis-som-vi-är, åtminstone för oss själva.

Vi spelar spel för gallerierna och försöker intala oss att det är verklighet; Duperar, draperar, oss  i nät av lögner, den ena mer raffinerad än den andra, allt för att slippa se sanningen.

Fuck it all.

Ofödda söner och döttrar.

Jag har en märklig känsla i bakhuvudet, melankoli blandat med stress, tiden väntar inte på någon och timmarna flyger som flyttfåglar söderut. Till varmare breddgrader och jag önskar att jag kunde flyga med dem. Melankoli. Jag skulle behöva svara på massor med fina mail som jag får, engagera mig i andra, i världen. Istället lyssnar jag på vad som skulle kunna vara, men inte riktigt är, ett vårregn som smattrar mot fönsterrutorna. Stress. Det finns så mycket att se, så mycket att göra, hela helgen är fullplanerad, fullklottrad med ett pressat tidsschema. Vi glömmer så enkelt hur värdefullt livet är, dränker vår existens i vardagsbestyr, men visst finns det fortfarande händelser som skakar om oss, som får oss att tänka. Ibland känns det som hundra år sedan jag såg Mneme, en livstid, två livstider, som om vi aldrig har träffats och han bara är ett fantasifoster sprungen ur någon morbid del av min hjärna.

Ibland får jag lustigt intima blickar av främlingar på gatan, sådana där blickar som jag ibland själv gav andra när jag var singel. Inte sexturistblicken, nej mycket subtilare... Man tittar på någon, pupillerna vidgas och plötsligt, en millisekund så funderar man hur personen skulle vara som älskare, hur deras händer skulle kännas mot min hud, hur de skulle smaka, kännas, vara mellan mina lakan. För ett ögonblick funderar man över den relation man skulle kunna ha med främlingen, den symbios som skulle skapas, hur han förundrat skulle smeka min mage när jag var gravid med vårt första barn och hur vi skulle skratta mot varandra på bröllopsfotografiet. Jag ser inte så på främlingar längre, men ibland kan jag möta deras blickar och känna hur de genom lager av önskningar, drömmar och hopp skådar in i en värld där jag spelar någon typ av roll. Om det sedan är rollen av den kuksugande blondinen som med döda ögon ständigt är villig eller rollen av själsfränden och makan, det kan jag inte säga.

Ibland kallar jag Mneme för fadern till mina ännu ofödda döttrar, jag tycker det är en fin komplimang, en ömhetsbetygelse så god som någon. Mneme brukar då rätta mig och hävda att han är fadern till mina ännu ofödda döttrar OCH söner, det är viktigt det där. Utöver det så drömmar jag åter om bläck, om orientaliska mönster som slingrar sig över blek hud, om smycken som aldrig kommer att försvinna.

Om bestraffningar och misstag inom BDSM-relationer.

Jag har funderat på varför BDSM och kärlek verkar svårkombinerat. Det är fortfarande lösa tankar på ett löst stadium, men jag läste häromdagen ett inlägg av en kvinna som hade blivit bestraffad av sin "master" [Gud vad jag avskyr det uttrycket]. Av inlägget så framgick inte vad kvinnan hade gjort för att förtjäna straffet men uppenbart var det så illa att hon hade fått redigt med stryk av sin partner och när jag skriver redigt menar jag Redigt. Jag menar så mycket stryk att det av polisen skulle kunna klassas som misshandel [Utan tvekan], kanske till och med grov misshandel. Kvinnan, som hade accepterat bestraffningen, mådde dagen efter mycket, mycket, illa, både psykiskt och fysiskt - Inget konstigt med det, kroppen liksom sinnet hade blivit utsatt för en svår chock. Kvinnan beskrev att hon tyckte straffet hade varit orättvist, att hon inte hade kunnat relatera till sin "master" under bestraffningen och inte kände tillit till honom efteråt. Jag tycker inte heller att det är konstigt. Alls.

Jag skulle vilja komma med ett av mina favoritcitat "När man blandar känslor och BDSM bör man utan tvekan bli försiktigare - Man vill inte riskera att slå sönder kärleken". Så som jag ser det ska man inte försöka reda ut konflikter i någon relation, oavsett om den innehåller BDSM, med hjälp av bestraffningar. Det är en öga-för-ett-öga-metod som inte lämpar sig bra när man kanske är sårbar, extremförbannad eller känner ett närmaste hat mot sin partner. Jag tycker det känns som att försöka applicera en treårings logik på en vuxen nyanserad relation; "Du har gjort mig väldigt illa, du är dum, jag är jätteledsen, så nu kommer jag att bestraffa dig, jag kommer slå dig tills det känns som vi är kvitt." Jag tror inte bara att det är jag som finner detta absurt, har man ett allvarligt problem i sin relation bör man lämpligtvis lösa det genom att s a m t a l a, inte genom att ta fram rottingen och spöa på den som gjort "fel".

Jag tycker inte heller, av princip, att man ska utöva BDSM när man är arg. Visst finns det vissa gånger då det kan vara ljuvligt att riva i varandra, att klösas, bitas, örfila, att vara hårdhänt för att tillsammans nå en gemensam nivå av extas genom känslor som kanske förstärks av ilska. Men att bestraffa någon när man är förbannad är inte lyckat eftersom det bäddar för övervåld, som Dominant bör man hela tiden ha empati-radarn påslagen och denna radar är garanterat avstängd eller av trubbad om man är arg. Nu tycker jag personligen att bestraffningar är onödigt och överlag överskattat inom BDSM, men ingår det i ens utlevnad och livsstil bör man åtminstone t ä n k a först och b e s t r a f f a sedan.

Sedan tror jag att man kan slå sönder kärlek, man kan med hjälp av fysiskt våld sabba en relation långt utöver vad som är möjligt att reparera och bygga upp. Om Mneme skulle begå en oförrätt mot mig, säg att han skulle vara otrogen, och erbjuda mig att ge honom stryk för det så skulle jag vara frestad. Jag skulle vara frestad som f a n, men jag skulle aldrig gå med på det av flera olika anledningar;

a) Att ge Mneme stryk hade varit den enkla utvägen, på så sätt skulle Mneme bara behöva "betala" fysiskt för sitt misstag, vi skulle integrera misstaget i vår BDSM-utlevnad och därmed [Som JAG ser det] förminska ett misstag som förtjänar att uppmärksammas, diskuteras igenom och analyseras. Dessutom så skulle jag inte vilja ha Mnemes misstag i vårt sexliv, det finns ingen plats för dem där, sovrummet är en plats för gemensam tillit, njutning och trygghet. Det är inte en plats för konflikthantering, tårar, misstro, svartsjuka och skuld.

b) Jag skulle aldrig slå Mneme medan jag var arg, för jag skulle gå lös på honom tills han blödde på ungefär samma sätt som den här "Dominanta" mannen hade gjort med sin kvinna. Jag skulle slå av vrede, ilska, hat, svartsjuka och förödmjukelse, inte av kärlek, njutning eller empati. Och i grund och botten tvivlar jag på att jag skulle må bra av slå, förmodligen skulle jag må lika dåligt av det stryket som Mneme, bara på helt andra sätt. Det skulle krossa banden mellan oss effektivt.

c) Jag skulle, hur förbannad jag än var, inte vilja göra Mneme illa. Jag skulle inte vilja försätta honom i det utsatta tillstånd som vissa undergivna kan hamna i när de kraschar, jag skulle inte vilja slå sönder vår kärlek. För jag förstår att det finns vissa saker som aldrig kan göras ogjorda, vissa slag som man aldrig kan ta tillbaka, vissa gränser som aldrig får korsas om man ska hålla kärleken vid liv.

Om jag verkligen var förbannad, så ledsen att jag inte visste vad jag skulle ta vägen, så skulle jag hellre vända och gå än att höja handen i vredesmod. Och jag känner en fruktansvärd skepticism mot alla dominanta som inte, när de är riktigt upprörda, gör samma sak. För ingen är mer än människa och i n g e n är lämpad för att vara dominant när man inte är stabil, förstår man inte det så... Ja då kanske man inte borde vara dominant alls. Poängen är inte att söndra och härska, poängen är att söndra, älska och njuta. Tillsammans.

Men, alltså, ja... Ni vet...

Alltså det här med att ha ett fysiskt krävande arbete har sina fördelar respektive nackdelar, en fördel är att jag sover som ett barn, en nackdel är att jag får ont i ryggen. Fördel är att jag har fått en del muskler och upprätthåller styrketräningen [Real-life-bodypump], nackdelen är att man blir för trött för att göra något vettigt när man kommer hem från jobbet. Jag söker fortfarande efter ett annat jobb, vi får se hur det går, i vilket fall är det skönt att slippa jobba helg och att inte ha en sinnesstörd chef.

Jag har varit lite missmodig sista tiden, när jag inte är på jobbet det vill säga [Där blir jag kallad "lilla hjärtat" och serverad omelett till frukost, trevligt med sådana kollegor]. Och jag har hela blommor av blåmärken i triader av guld, grönt, blått, mörklila och svart över armarna, de ser morbida ut, sjukliga men fascinerande och den andra kökspersonalen tittar på mig med oroad-blicken och ställer "Han-slår-dig-väl-inte?"-frågor. Men jag försäkrar dem med ett avfärdande leende att jag bara har lätt att få blåmärken, att jag fått dem alla på jobbet och att Mneme aldrig i hela sitt liv skulle bära hand på mig. Det är tur att min näsa inte växer när jag ljuger, då hade jag varit i seriöst behov av en plastkirurg by now. I mitt tycke har det varit alldeles för lite slag i den här relationen den sista tiden, därför har Mneme fått 100slag med bälte av mig i födelsedagspresent, var det en bra tanke då? Oh yes! Kommer jag ångra mig då han väl fyller år? Utan tvekan.

Och, till sist, ni som kommenterar är jättesnälla och jag älskar er. Att jag inte svarar beror på att jag är så av gudarna förbannat trött just nu, jag ska svara. Snart. Och sluta inte kommentera för det är <3. Och så får ni alla gärna hålla tummarna för mig imorgon; Arbetsintervju. Sänd över fina tankar.

Slutresultatet.

Och varför ska vi skämmas för våra opererade bröst?
Fuck that - God blessed me with a thin waist and a Nice ass!
The boobs? Oh... Those I bought myself.

Fuck that, vänd blicken mot solen.

Ibland önskar jag att jag inte hade varit så emotionell, så där klassisk emotionell som gör att jag ibland när jag blir ledsen bara har lust att sätta mig ned på marken och gråta som ett litet barn. Men det är så vi fungerar, kvinnorna i min familj, snara till alla känslor - Inga jävla safewords i världen fungerar på oss när vi väl har satt igång. Idag blev jag så där jättejättejätteledsen, så ledsen att man börjar frysa som en fysisk reaktion på en emotionell känsla. Posttraumatisk stress i ett nötskal, en flashback med extra allt.

Låt mig börja med att vi alla har en typ av människa som vi attraheras av, en utseendemässig typ som vi sexuellt reagerar på, Mneme är utan tvivel min typ. Det var Hannes också. Detta gör att de är relativt lika, båda är långa, fysiskt större än vad jag är, mörkhåriga och ser bra ut, rena drag. Det har egentligen aldrig stört mig, jag vet att Mneme är en fantastisk människa och att Hannes har personligheten av en tunna full med ångande färsk hästskit. De är två olika personer som delar vissa fysiska karaktärsdrag, no problems with that. Vad de däremot också delar är ett ett visst röstläge, ett irriterat tonfall som jag tillsammans med Hannes lärde mig betydde stryk, eller otrohet, eller sex som jag inte ville ha, eller blåmärken i ansiktet. Eller psykisk misshandel, ett mässande över hur dålig, ful och fel jag var som flickvän, människa, student och kvinna. Det har bara hänt två gånger att Mneme använt det tonfallet gentemot mig, det är som en örfil, nej - Värre. Som ett slag i solarplexus, en spark i skrevet, posttraumatisk stress i ett nötskal, en flashback med extra allt.

Och på en hundradels sekund blir jag lika uppfuckad som jag var då, ber om ursäkt för vad jag än gjort, tomt leende med stela läppar, distanserad med ett gnagande hål i magen. Kan inte hålla igång en konversation, tenderar att upprepa vad som sagts, sammanfatta snarare än att samtala. Hela kroppen går i baklås och jag vill helst bara kräkas, eller sätta mig ned och gråta, dunka huvudet i närmaste vägg, gömma ansiktet mot Mnemes bröst och aldrig titta upp. Det är så posttraumatisk stress fungerar, inte helt glamoröst, kommer aldrig bli något populärt partytrick. Det tar ett tag att komma tillbaka från känslan, en halvtimme i fosterställning välsignat väl hemma. Låta Egot övertala Jaget att vi inte längre är 17år, att vi inte längre accepterar stryk, våldtäkter eller att bli hårt slagna i ansiktet, att vi är bättre än så nu. Att det inte var en stor grej, att Mneme faktiskt älskar oss, att vi är ett helt liv borta från vad som hänt
so fuck that, vänd blicken mot solen istället.

Drömmar; Där Mneme är kvinna, jag Dom och HM säljer latex.

Igårnatt drömde jag att Mneme var en het liten indisk brud med fantastiska bröst, vi hade åkt in i vår veteranbil till Stockholm för att köpa frukostbröd. Det var tidigt på morgonen, alla affärer hade just öppnat men vi var i det närmaste ensamma i hela staden. Av någon anledning kom vi in på en HM-butik och där fick vi se den absolut senaste kollektionen av latexkläder i mintgrönt och puderrosa med babydollskärning. Jag måste erkänna att jag blev en smula förvånad över att HM hade beslutat sig för att sälja så pass vågade kläder, och var dessutom lite skeptisk till huruvida icke-måttsydda latexkläders passform skulle sitta bra på det svenska folket. Lustigt nog mötte jag även en användare från DS [Som jag väljer att inte outa] på HM, hon var helt lyrisk över latexkläderna och mycket förtjust.

Sedan gick jag och Mneme vidare för att handla frukostbröd, och det var en sådan där riktigt fantastisk tidig sommarmorgon, det luktade varm asfalt och blommor överallt, solen sken och vi var kärast i hela vida världen. Min lilla indiska brud [med f a n t a s t i s k a bröst] och jag. Drömmen slutade typ med att jag tryckte upp Mneme mot vår veteranbil [En ombyggd  volvo duette pick-up, fett pimpad med gigantiska traktorhjul], tafsade och råhånglade upp... Honom? Henne?

Överlag kan jag säga att det här var en av de bättre drömmarna jag har haft på länge, jag fick vara Dom, Mneme var brud och de sålde latexkläder på HM, vad mer kan man begära? Kan jag beställa en liknande dröm på samma tema där jag och Mneme tar med våra två heta väninnor till stranden för grupporgier? Pretty please with cheese on top?

Dryghet i en liten ask.

Karmasutra, nedköp, utbyten, romantiskt analsex och annat.

Igår var en bra dag, för det första var det fredag och plötsligt förstod jag tjusningen i fredagar. Förr har jag alltid studerat och som de flesta vet har man aldrig ledigt från sina studier, studierna [och det dåliga samvetet som tillkommer med dem] följer med dig överallt, i duschen, i sängen, på bion, medan du knullar [Hur var det nu egentligen med abstrakta substantiv? Räknas jordgubbar eller är det bara ogenomskinligt substantiv?]. Jag kände mig bara ledig när jag var emellan ett kursavslut och en kursbörjan, detta hände inte särskilt ofta eftersom kurerna tenderade att överlappa varandra. Därav fick man liksom aldrig helt ledigt heller, sedan började jag jobba helg och... Jag är inte helt förtjust i det, att jobba helg innebär att man jobbar då många andra är lediga. Man missar liksom helgfridskänslan. Men igår hade jag och Mneme en äkta fredag, vi träffades upp efter respektives jobb, köpte lite mat, lagade tacos, åt tacos och... Ja myste I guess. Jag är osäker på om det någonsin har hänt förr i över ett års tid av umgänge.

När vi pysslade runt kom vi osökt att tala om Kamasutrakurser och jag erinrade mig en middagsbjudning som jag, min fd flickvän [som jobbar som porrskådis], två kamasutrainstruktörer, en kultistledare och hans färgpsykolog till hustru hade anordnat. Det var ett synnerligen färgstarkt sällskap och kamasutrainstruktörerna roade oss andra genom att förklara hur en av deras klasser/kurser gick till. Lite på skämt föreslog jag för Mneme att jag skulle köpa en karmasutrakurs åt oss två som födelsedagspresent till honom, Mneme såg inte helt förtjust ut över tanken [Liksom undertecknad har han vissa närhetsproblem, om man nu kan beteckna att bli vagt obekväm inför tanken på ett rum fullt av främmande nakna människor som "närhetsproblem"]. Sedan beskrev jag glatt hur kursen börjar med att man dansar nakna till trummor och att man sedan ibland utför närhetsövningar och då kan partnerutbyten arrangeras, här stirrar Mneme på mig och utbriser uppbragt "Jaha, men då kommer jag ju med största säkerhet byta ned mig! Jag vill inte byta ut dig mot någon medelålders ugly brud [Jag tar mig friheten att tolka, det ordinarie orden var mycket mer målande]. Jag har garantin kvar på dig, antingen vill jag ha en vara av samma kvalité eller så vill jag ha reda pengar i mellanskillnad!". I rest my case, han har garantin kvar liksom, what to say? Det blir förmodligen ingen kamasutrakurs för oss helt enkelt. Hirr hirr.

Sedan hade vi förmodligen det sex som jag s k ä m s mest över under hela den tid som vi har varit sexuellt aktiva tillsammans. Romantiskt, kärleksfullt, långsamt, innerligt analsex. Först bakifrån medan Mneme kysser min hals och sedan i missionären medan vi hånglar mjukt. Jag har nog aldrig känt mig så s m u t s i g. Någonsin. Det får inte bli en vana, det ska gudarna veta, men det var på något sätt... Så fint. Att se Mneme, att kunna vara mjuk, kärleksfull. Det är ingenting jag direkt är van vid, eller för den delen bekväm med.

Nattsudd.

Jag beräknar en kraftig nedskärning på inlägg gällande denna blogg, jag råkar nämligen ha blivit med jobb. Det var inte riktigt min idé, först sa jag upp mig från mitt extrajobb, en dag senare ringer ett storkök i panik och undrar om jag kanske behagade dyka upp. Jag trivs på min nya arbetsplats, kockarna är rätt sköna individer, mina arbetsuppgifter är en kallskänkas, tunga och fysiskt krävande men rätt intressanta. Dessutom har jag alltid varit svag för god mat, och vi lagar en hel del god mat på min nya arbetsplats. En oneklig fördel är att lunchen är gratis dessutom och jag har en hel del att välja på trots att jag undviker kolhydrater. Sammanfattningsvis är det ett tungt jobb med en skitlön men eftersom arbetskollegorna är så pass trevliga och jobbet i sig inte tär på mig vare sig mentalt eller fysiskt så säger jag Fair enough. Inte som om jag har något bättre för mig, om man nu bortser från min träningsmani. Faktum är att jag har pausat mitt träningskort under de två veckor som köket behöver mig.

Sedan är jag och Mneme åter "förlovade", jag insåg snabbt att det fanns vissa nackdelar med att komma in i ett nytt kök befolkat av frånskilda kärlekstörstande singelkockar. Så efter första dagen tog jag fram min "förlovningsring" och testosteronnivån på bygget sjönk därmed till en mer uthärdlig nivå. Jag är helt enkelt behovsförlovad med Mneme, för min egen sinnesfrids skull kan man säga. Annars så har jag fått en hel del beröm över att jag passar bra in i köket och att de vill behålla mig, egentligen skulle jag provjobbat på en annan arbetsplats imorgon... När jag berättade det för kökschefen såg han med spelad besvikelse på mig och utbrast "Jag hoppas att det går riktigt dåligt! Dig vill vi inte bli av med!". Efter det omdömet hade jag inte hjärta att provjobba någon annan stans, särskilt när jag vet att köket är underbemannat och behöver all hjälp de kan få. Jag är en sucker för kockar, i nuläget ska jag jobba för dem till den 29/2, idag blev jag erbjuden fast anställning men vi får se...

Tattoos and age.

This is not because of the valentine-crap, this is anyway...

Jag behöver mer muskler, mer tatueringar, mer piercinga...

Imorse ringer de från min arbetsplats och skriker efter slanka blondiner som kan jobba som gudinnor. Eller ja, de behövde i varje personal så jag har jobbat idag vilket har varit som ett smärre träningspass. Det resulterade också i att jag inte orkade träna mitt ordinariepass, vilket likväl hade varit omöjligt eftersom gymtiden inkräktade på jobbtiden. Jag blir irriterad när det händer, helst skulle jag vilja lägga jobbet runt mina träningstider men så bortskämd får jag inte lov att vara. Nåväl, jag ska jobba imorgon också och bannemig om jag inte tränar på kvällen efteråt. Annars så har jag tänkt snälla saker om Mneme idag, sådana där saker som sprider lite värme i magen, att han är fin och bra. Och att jag trivs med att vara hans flickvän. Det behöver inte vara med komplicerat än så faktiskt.

Men! Jag behöver mer muskler, mer tatueringar, mer piercingar men knappast mer attityd eller större bröst. Med klackarna i taket och målet i sikte. - Touché i sitt esse.

Humiliation.

Humiliation is not about making somebody do something they do not wish to do- it's about making them do something that they secretly dream of doing.

Valentine hurts - Fuck that shit!

Jag är hjärtligt jävla trött på alla hjärtans dag, även kallat Valentine [Om man nu vill vara lite internationell]. Jag svär vid alla gudar att jag aldrig upplevt någon positiv Valentine, mitt X var knappast den romantiska typen, själv var jag lite idealistisk och blåögd. Så jag fixade massor med godis, en ny skjorta, ett fint kort blablabla... Och mitt X tackade inte ens, han tog presenterna för givet men hade faktiskt mage att säga att skjortan var för stor och undrade om han kunde byta den och få pengarna istället. Sedan dess har jag varit skadad, jag klarar inte av hela den där fåniga kärlekshysterin utan att bli lite kallsvettig. För att inte tala om den gången jag blev stalkad av en alltför närgången beundrare och var tvungen att ringa polisen och begära ett besöksförbud förra Valentine. Ironin i att ansöka om besöksförbud på Alla hjärtans dag går nog inte någon förbi? Av någon anledning [Taskig karma?] tycks jag inte vara gjord för Valentine. Detta har jag accepterat så därför känns det lite småjobbigt med all denna jävla reklam för en högtid som i grund och botten är fin men numera enbart är till för att få folk att konsumera enligt mottot; Ju mer pengar du lägger på mig, desto mer älskar du mig.

Jag säger "Meh" till blommor, choklad och kort men tar tacksamt emot Alla hjärtans dag-smisk, det är min analys av situationen. Och får jag inte bli slagen, fistad, munknullad, sprutad i ansiktet, utnyttjad som en hora utan en tanke på mina egna orgasmer, då kan jag lika gärna strunta i Valentine. Och om jag någonsin får för mig att skicka ett kort någonsin igen kommer det att se ut så här:

Försöka duger ju... Eller 'Varför massmail aldrig lyckas'

-------- Skrivet av Xmajor1 lör 11 feb 2012 23:35 --------

Jag heter Alex,  är 34år gammal. Arbetar till vardags som nybliven läkare. Jag har snart 10-års erfaranhet av "dominanta lekar", jag vart introducerad till denna underbara mörka Värld via en vacker kvinna i New York för 10år sedan :)

Jag kikade runt lite här på DS och fann din profil mycket tilltalande.

Vem är jag:
Jag är en mogen, uppriktig, glad, omtänksam man som står stadigt med båda benen på jorden,  dominant och jag vet vad jag vill. Jag  brukar kunna få min omgivning att skratta och jag skrattar gärna själv vid tillfälle :)

Jag vill lära känna dig bättre, Jag är mindre anträffbar på helgerna än på vardagar, dagtid & kvällstid funkar bra. Jag vill helst träffa någon som vill domineras och utforska denna "mörka" Värld tillsammans. Berätta gärna lite om dig själv.

Jag startar gärna med lite breväxling så får vi se hur vi går vidare.
Bilder visas på begäran, om du verkar seriös.


-------- Skrivet av Touché sön 12 feb 2012 00:07 --------

Du är: En dominant man utan förmågan att läsa en presentation eller civilstatus.
Du söker: Billigt sex som du slipper engagerade dig emotionellt i.

Jag är: En upptagen bitch som mer än gärna skulle kastrera äckliga karlar som du.
Jag söker: Frihet att flyga, stabilitet i livet, röd regering och världsherravälde.

Vi är inte en bra match.

Du är nu: Blockerad, plumpad och stämplad som en social paria för all framtid. Att sådana som du aldrig lär er...

En hemsida för oss med fullkomligt bristande självinsikt.

Jag hittade just en hemsida för oss med fullkomligt bristande självinsikt; http://www.mybodygallery.com/index.html och tycker att den är perfekt om man [Som jag] inte har någon kroppslig/fysisk insikt om sin egen kropp alls. Jag vet hur alla andra ser ut, jag vet hur jag ser ut i spegeln men, missförstå mig rätt, jag har ingen uppfattning om hur jag ser ut i förhållande till andra. Ibland så försöker jag hitta kvinnokroppar, studera kvinnor på stan, som kanske har en fysik lik min egen för att få mig en titt på dem utifrån ett "utanförperspektiv". Ibland vill man bara desperat veta hur man ser ut egentligen, inte i spegeln, inte på fotografier, utan bara bilda sig en uppfattning om sin egen kroppstyp. Och den insikten kan man få på den här hemsidan.

Allt man behöver göra är att knappa in sin längd och vikt, det räcker trots att man även kan trycka in vilken storlek du har på kläder och vilken figurtyp du tycker dig ha [Päron, banan, äpple eller timglas] och sedan så presenterar hemsidan en massa fotografier på kroppar liknande din egen. Perfekt. Jag fick mig en god tankeställare av den här hemsidan eftersom jag tenderar att tänka på mig själv som... Rätt ful [Trots att allting pekar på det motsatta naglar sig den tanken fast som en svettig sjöman över en underbetald hora], sedan stirrade jag på massor med andra kvinnor med mina mått och kom fram till att det är jag som har en tämligen skev kroppsuppfattning. Och att jag borde vara snällare mot mig själv.

Så om ni är intresserade av att se oredigerade, fullkomligt normala, kvinnokroppar för att få lite självperspektiv tycker jag att den här hemsidan är perfekt. Jag kan även tipsa om den svenska bloggen http://kroppsbild.wordpress.com/ som har ungefär samma koncept. And remember; You look great! // Touché

Om att säga upp sig från jobbet, träning och veckans utmaning.

Idag sade jag upp mig från jobbet, bara så där. Lämnade in nycklarna, tackade med iskall artighet för mig och kände hur lättnaden bara flödade i kroppen. Min chef var inte resonabel, betalade sällan ut rätt lön, fulade med skatten, fulade med tider och försökte roffa åt sig så mycket som möjligt av personalen utan att ge något i gengäld. Eller som jag en gång uttryckte det till en av mina kollegor; "Så länge hon låtsas betala mig så låtsas jag jobba." även om det inte direkt beskriver min arbetsmoral de senaste månaderna särskilt väl alls. För jag har arbetat och gjort mig väl värd pengarna, att min chef trots detta kallar sin personal värdelös och oduglig gör mig rasande. Jag tar inte sådan skit från någon, inte från flashback och inte från den person som utger sig för att vara min chef. Så jag lämnade in nycklarna och tackade med iskall artighet för mig alltmedan min chef svor över mig och hävdade att jag var en av de mest usla personer hon någonsin anställt. Bullshit säger jag om den saken, men hon har alltid haft ett synnerligen taskigt temperament och var inriktad på att förolämpa mig innan jag gick. 

Och jag har redan ett nytt extrajobb som Barista, ska gå på två arbetsintervjuer nästa vecka och känner mig inte direkt orolig för den ekonomiska aspekten av att förlora det här jobbet. Jag klarar mig alltid på något sätt säger erfarenheten, och allt jag kunde tänka på när jag fri som fågeln vandrade ut från min fd arbetsplats var "Gud vad bra, då kan jag träna det där passet afrikansk dans imorgon som jag varit så sugen på." Har man inte mer ångest än så över att ha sagt upp sig och gått på dagen, då är situationen onekligen under kontroll. Nu hoppas jag bara att min chef har anständigheten nog att betala ut den lön som hon är skyldig mig efter den här månaden, sedan är vi klara med varandra. Så idag har jag lagat hemmagjord GI-pizza för att fira, den blev väldigt god och är inte alltför onyttig.

Så nu när jag joinat klubben för de tillfälligt arbetslösa tänkte jag lägga upp ett träningsschema för nästa vecka som ser ut ungefär så här:

Söndag: Afrikansk dans 60 minuter [Och e v e n t u e l l t Core 30min]

Måndag: Aerobics 60minuter [Och e v e n t u e l l t Core 30min]

Tisdag: Latinfusion 60minuter [Och e v e n t u e l l t Yoga 60min]

Onsdag: Latinfusion 60minuter [Och e v e n t u e l l t Core 30min]

Torsdag: Afrikansk dans 60 minuter [Och en välbehövlig massage]

Fredag: Core 30min och Aerobics 30min

Lördag: Nothing!

Söndag: Afrikansk dans 60 minuter [Och e v e n t u e l l t Core 30min]

Det här blir nästa veckas utmaning samtidigt som jag går stenhårt in på mitt nya motto som lyder "Don't motivate yourself with food, you're not a dog." Ibland känner man sig så maktlös och vilsen i vardagen, som att allting bara glider mig ur händerna. Tiden strömmar förbi och jag förlorar dagar som storspelare förlorar pengar på internetpoker. Allt jag kan tänka på är kontroll, att kontrollera min kropp, min diet och min träning ger mig lite stabilitet.

Jag är inte direkt ledsen över att jag har förlorat ett jobb som jag ändå inte trivdes på, det hade varit bättre att sluta när jag var "i hamn" på en annan arbetsplats men elaka kärringar klarar jag helt enkelt inte av. Och min chef hade onekligen förvandlats till en elak kärring. Det finns några stycken. Så nu koncentrerar jag mig på träning, nyttig mat, att söka jobb och gå på arbetsintervjuer, nobody puts baby in a corner.

Dagen tanke.

Träning, jobb och S E X!

Det kommer att handla en hel del om träning framöver, träning, jobb och sex. Samt god och nyttig mat. Givetvis. Man brukar säga att man kan förlora upp till fem kilo enbart av att skaffa sig en bra älskare, det känns inte helt orimligt när vi har våra sexmaraton. Oftast så är vi intensiva, vakna, nästan påträngande brutalintima när vi har sex, det är bra, oftast är det mer än bra men imorse hade vi en annan typ av sex. En typ av sex som mitt sjuka sinnelag verkligen uppskattar och det är när Mneme använder mig som en sexleksak, en knulldocka, billigt kött att tillfredsställa sig själv med. När han tar mig utan en tanke på mig, utan bara inriktar sig på att själv få orgasm, det tänder mig om något. Det får mig att känna mig värdelös, billig, tainted [Finns det någon bra översättning på svenska?], smutsig och det gör mig kåt. Morgonens sex är så fint i kontrast till gårdagens sex som var intensivare, på knä i sängen medan Mneme tar mig analt och jag knullar mig själv med en dildo. Och fisting. Och sex i missionären medan jag vet att Mneme studerar mitt ansikte och jag hatar det, avskyr att bli betraktad medan jag njuter. Så jag skäms som en hund vilket givetvis bara gör mig upphetsad, hur M milt tvingar mig till vaniljsex och hur jag tar emot kuk och mot min vilja kommer som en hora.

Man brukar säga att det är enklare att hålla koll på sin diet och vikt om man får bra sex. Det kan jag skriva under på vilken dag som helst. När jag inte har sexat Mneme har jag även tränat i veckan, i tisdags blev det en timme latinfusian, onsdagen tillägnades en timme latinfusian, 30min core och 75minuter yoga. Idag körde jag en timme afro, ett sjukt jobbigt pass som tog en hel del på ryggen. Att jag får ont i ryggen tyder överlag på att jag inte har tillräckligt med magmuskler så nästa vecka ska jag utmana mig själv genom att träna Core minst tre gånger - Eller, sanna mina ord, så ska Mneme få slå mig 20 slag med bälte!

Jag försöka boka in en massagetid nästa vecka för att framförallt få lite korsryggsmassage,  den delen på kroppen som tagit mest stryk. Rent träningsmässigt kommer jag att ta en paus fredag, lördag, söndag eftersom jag jobbar heldagar och inte hinner till gymmet. På hela taget är det ingen dum idé att låta kroppen vila lite mellan passen anyway så jag tar det med en klackspark, även om jag gärna hade varit med på söndagens danspass som är kickass. Den dansinstruktören är hård som sthål, dryg som yes och sexig som... Cyanid? Hon kan verkligen konsten att motivera, minst sagt, att skaka rumpa med den kvinnan är en upplevelse som i det närmaste kan beskrivas som religiös. Nåväl. Vikten lär nu ligga på omkring 66,5 och jag beräknar en nedgång på i snitt 0,5kg i veckan, wish me luck.

Weirdness...

"We're all a little weird.
And life is weird.
And when we find someone whose weirdness is compatible with ours, we join up with them and fall into mutually satisfying weirdness - and call it love - true love." - Robert Fulghum

Kära bullen...

Kära bullen!
Jag dansar omkring i lägenheten och sjunger högt till "Vackra pojkar, vackra män" med Rikard Wolf samtidigt som jag smörjer in ett kamphundskoppel med läderolja? Sedan föreställer jag mig min pojkvän som undergiven. Är jag n o r m a l?!

Träning, kost och synbara resultat.

Jag har kommit fram till att det är rätt okey att vara hyfsat smal. För det är vad jag är nu - Hyfsat smal med fantastiska bröst och kurviga höfter. Timglasfigur utan tvivel, jag kommer aldrig bli någon söt pojkflicka med smala höfter och väl synliga höftben, denna kropp var uppenbart skapad för att föda en hel generation med små kvartsitalienare. Det får jag leva med. Så det gäller bara att fortsätta leva nyttigt och träna regelbundet. I helgen har jag syndat med både chokladkaka, bröd och även pizza. I söndags var jag så trött, kall och misspepp efter en helt värdelös dag på jobbet att jag messade Mneme och undrade om jag skulle köpa med mig hämtmat hem, och Mneme var inte direkt svårövertalad. Så jag köpte två kartonger med tja... Helt okey pizza, faktum var att restaurangens vitlöksbröd var godare än deras pizza. Det är inte roligt när man köper hem mat och sedan slås av tanken att; Dammit! Det här hade jag ju kunnat göra bättre själv. Men eftersom min kropp är lika tokig i kolhydrater som en sjöman är i "kärleksidkande" efter tre månaders celibat till havs så åt jag pizzan. Man är inte mer än människa.

Man brukar säga att du märker ett vettigt resultat om du äter rätt och tränar efter drygt tre veckor, efter tre månader märker dina anhöriga samma sak och efter sex månader märker syns det för hela världen. Jag tror att jag har kommit till den punkten där det syns för hela världen, i varje fall märkte jag det väldigt tydligt när jag provade mina nya shorts med ett par svarta högklackade läderpumps till. Det slog mig att kvinnan i spegeln hade a very nice piece of ass indeed, och att låren inte heller gick av för hackor. Det slog mig att kvinnan i spegeln var rätt smal och rätt lång, visserligen högbystad men utan att för den sakens skull verka klumpig eller otymplig till kroppsbyggnaden. Det slog mig att träningen och dieten verkligen hade gjort bra saker med min kropp.

Och plötsligt blev det bannemig så mycket roligare att träna. Jag är i mångt och mycket luststyrd, men just träningen har jag masat mig till med järnvilja. Delvis för att jag tycker att det är kul när jag väl är där, när jag dansar och skakar rumpa. Och delvis för att jag vet att det kommer en beach 2012. Så nu vill jag ha sommar [Ja, jag tjatar om den här jäkla sommaren], jag vill ha höga horskor som är svåra att gå i, en fin sliten läderväska, pytteshorts, bikiniöverdel, en stor solhatt och diviga solglasögon. Dessutom vill jag befinna mig typ i Spanien. Tills dess att jag kan genomföra det här så fortsätter jag att träna tre till fem gånger i veckan, oftast blir det fyra pass beroende på hur jag jobbar. Och jag vägrar kolhydrater och äter inte heller särskilt mycket fett, 5kg till liksom, sedan ska jag börja stabilisera kosten. Förövrigt råkade jag se mig själv i spegeln naken igår, närmare bestämt min baksida. Och min bakdel var rätt snygg även utan minishorts, min klockrena tanke var "Jahaaa, det är det här Mneme ser när han tar  mig bakifrån. Ja vafan, det duger onekligen. Ooh, just det, jag är ju tatuerad!" Om man enbart har tatueringar på rumpan och i nacken så tenderar man att glömma dem, så är det tydligen bara. // Touché - Very blond and just sometimes not that bright. Over and out.

Fördelarna med den moderna dominanta mannen!

Jag ser många fördelar med den meterosexiella moderna dominanta mannen, massor med fördelar faktiskt. För det första så lagar Mneme mat, det är verkligen jättebra, jag är inte på något sätt handikappad i köket - Snarare tvärtom men det är sexigt med män som kan laga mat [När jag var liten var jag helt övertygad om att jag antingen skulle gifta mig med en kock eller en massör]. Sedan så har även Mneme ett viss intresse av heminredning och en absolut acceptabel känsla för stil [Och som vi alla vet så v u r m a r jag för stil och makt, onanerar till Mad men och sänker dig med en blick]. Att vi sedan kanske är överens om allting är en annan sak, men jag erkänner att Mneme har en bra smak, särskilt för herrkläder.

Idag kom jag åter på ett till användningsområde för min dominanta man, jag var nämligen på MQ [Fråga inte varför] och de hade halva priset på reapriset på en hel del kläder. Plötsligt ser jag ett par fulsnygga korta shorts i kolafärgad mocca, och blir genast lite kär. Givetvis passar shortsen perfekt men jag var lite osäker huruvida mode-praxis säger att man kan ha svarta skor till bruna shorts eftersom jag faktiskt inte äger några bruna skor passande skor i nuläget. Jag var helt enkelt tvungen att använda en livlina så jag valde att ringa/messa en vän, det vill säga Mneme:

Touché: Kan man ha svarta skor till bruna moccashorts?

Mneme: Det beror helt på shortsen. Är de åt det mer
       ljusbruna hållet så varför inte?

Touché: De är ljust bruna, gudarna vet om de är
        riktigt snygga eller horribelt fula dock.
        Bohemstil here I come!

Mneme: Svarta skor borde då vara helt acceptabelt. ;P

Så de är awesome de är moderna dominanta männen, de ger dig inte bara sexuell tillfredsställelse utan kan även agera personal shopper! Snart kommer de säkert säljas i trepack på IKEA, sanna mina ord.

Om ageplay. Och riktig åldersskillnad.

Jag har sedan jag blev sexuellt mogen dragits till äldre män, i ärlighetens namn var det nog i början snarare en reaktion på att jag föraktade alla jämnåriga pojkar. Jag kunde inte hantera deras tafatthet, deras lekfullhet, deras omognad när jag krävde så betydligt mycket mer av en partner. Jag krävde [Och kräver fortfarande] intellektuell stimulans, massor och åter massor av sex, tid, engagemang, ovillkorlig tillgivenhet och synbara bevis på kärlek. Får jag inte det här blir jag snabbt väldigt svårhanterlig, ingen under 25 har någonsin lyckats ge mig allt som jag behöver. Mneme är fem år äldre än vad jag är, och egentligen i yngsta laget för vad jag föredrar men vi fungerar ihop.

Så jag föredrar riktig åldersskillnad relationellt eftersom yngre pojkar helt enkelt inte kan hantera mig, de är fortfarande för egocentriska, för osäkra, för unga. Jag kör över dem utan en blick i backspegeln, äldre män däremot brukar ha en annan erfarenhet. De har varit med en del kvinnor, har empirisk erfarenhet av förhållanden, är oftast mer seriösa i sina relationer och vet framförallt vad de vill ha. Jag har lättare att domineras av en äldre gentelman, sedan har jag en fetisch för incestplay, ett rollspel som blir mer realistiskt med äldre män. Däremot förstår jag att det även kan förekomma vissa problem gällande åldersskillnad, man kan ha olika intressen, olika mycket sexlust, olika umgängeskretsar och olika tankar om familjebildning. Jag skulle förmodligen kunna vara tillsammans med en 20-30 år äldre man rent sexuellt men skulle inte vilja bilda mig en relation med honom för jag vet att jag någon dag kommer vilja ha en familj. Jag kommer vilja resa och uppleva världen, dansa, festa, knulla som en kanin på varma stränder och kanske någon dag skaffa barn. Detta gör jag lämpligast med en man som är hyfsat jämngammal, max 10 år äldre utifrån min synvinkel.

Riktig åldersskillnad kan även innebära bekymmer eftersom man inte ligger på samma nivå i livet och knappast har samma emotionella/intellektuella mognad. Skulle jag skaffa mig en tjugo år äldre älskare skulle han vara färdigutbildad och "stadgad" med fast bostad, fast jobb, stabil inkomst, ett etablerat liv helt enkelt. Jag skulle fortfarande vara studerande med en studerandes ekonomi, bo hemma eller i studentlägenhet, möjligtvis ha ett extrajobb men knappast ha en fast eller etablerad existens. Jag skulle förmodligen inte heller vara lika emotionellt mogen som min älskare, och även om jag skulle vara lika intelligent är det inte säkert att jag skulle vara lika allmänbildad. Vi skulle ha ett maktförhållande helt till hans fördel, där han i värsta fall sitter inne på det intellektuella, emotionella och ekonomiska kapitalet. Själv skulle jag eventuellt kunna tillföra skönhet, sexuell spänning och en gnista av ungdom och liv men detta väger dessvärre inte lika tungt som min älskares fördelar. Och då har vi ett ojämnt förhållande med en knepig maktbalans som lätt skulle kunna användas till att utnyttja mig.

Om vi sedan blandar in BDSM i denna imaginära relation så blir det ännu knepigare, för plötsligt har min betydligt äldre älskare ytligare en hållhake på mig - Dominans. Ett worst case-scenario är i sådana fall att jag blir helt beroende av min älskare och bryts ned som människa, jag blir ett kuttersmycke och föremål enbart för hans önskningar. I gengäld kanske jag får ekonomisk, sexuell och emotionell trygghet men förhållandet kan fortfarande klassas som osunt. Men detta är givetvis bara om man skulle tänka sig det absolut värsta tänkbara scenariot i en dylik relation, under ljusa omständigheter kan relationer med verklig åldersskillnad utan tvekan vara både givande och kärleksfyllda.

Min sista tanke kring riktig åldersskillnad rör det faktum att vi har en lag i Sverige som säger att man inte får ha sexuella relationer med b a r n under 15 år och att jag tycker det är klingar illa när mycket äldre män att ha relationer med personer under 18år. För när man är under 18år är man fortfarande väldigt, väldigt, ung... Väldigt formbar och väldigt sårbar.

Och ageplay då, hur ställer jag mig till det? Jag är väldigt tolerant när det kommer till rollspel, för att inte säga likgiltig. Vill du leka att din partner [I laglig ålder] är en ung skolflicka som måste få smisk så gör det för all del! Jag tycker inte det är fel att ha fantasier om yngre kvinnor, även under 15år om man lever ut dem tillsammans med sin partner och aldrig i hela livet skulle realisera dem på annat sätt än just ageplay. Jag vet en hel del personer som tänder på incestplay och infantplay utan att för den delen vara det minsta intresserad av barn i någon form, det är bara tanken som är upphetsande. Och jag är av den åsikten att man inte ska straffas för sina tankar, man ska straffas för sina handlingar. Fantasin bör vara fri och därmed bör ageplay inte ses som någonting moraliskt förkastligt eftersom det "bygger på objektifiering av unga människor". Vi pratar trots allt om ett rollspel under säker utlevnad mellan två vuxna människor, ingen poäng att moralisera över en sådan sak.

Och få kan man fråga sig om ageplay och riktig åldersskillnad har ett samband? Vilket jag är inte är helt övertygad om att det har, bara för att man tycker om ett rollspel med en liten skolflicka betyder det inte att man vill ha en liten fjortis i sängkammaren, absolut inte. Mina empiriska erfarenheter säger mig dock att de som är intresserade av ageplay dock kanske är aningen mer liberala gällande riktig åldersskillnad eftersom de förstår lockelsen i relationen. Kort sagt tycker jag man bör se både ageplay och riktig åldersskillnad med sunt förnuft och en god portion ödmjukhet, att fördöma andras sexuella läggning är inget trevligt drag samtidigt ser även jag stor potential för utnyttjande i relationer med riktig åldersskillnad. Jag kan själv förstå många unga kvinnors längtan efter en äldre man som är en "riktig" man, samtidigt som jag kan analysera problemen med en betydligt äldre partner. Det jag kommer fram till är att en relation med stor åldersskillnad kräver att man går in i den med öppna ögon och lampan tänd, medveten om de problem som eventuellt kan komma att uppstå och med en vilja att båda parter ska vara jämbördiga inom förhållande, trots eventuella ekonomiska, emotionella och intellektuella skillnader [Om denna idealistiska tanke ens är möjlig].

Dekadance Hello Kinky... Och annat.

Så... Dekadance Hello kinky, jag måste erkänna att Deka för ovanlighetens skull höjde sig över mina förväntningar, högt över mina förväntningar. Vi kan börja med att Kolingsborg i mitt tycke är den absolut bästa Deka-lokalen, detta eftersom jag är med fokuserad på att dansa än på att leka. Musiken var bra och dansgolvet jättetrevligt, det jag möjligtvis saknar är någonstans att samtala där man inte behöver skrika åt varandra. Lekrummen var jag inne i som snabbast men kan egentligen inte uttala mig om ur det perspektivet att jag inte lekte den kvällen, det finns andra som kan komma med bättre recensioner. Min spontana tanke är kanske att man borde ha lekrummen i lokalerna som finns en halvtrappa ned istället för på "VIP-våningen", som hade blivit en utmärkt samtalshörna om man bara satt ditt lite ordentliga möbler. Huruvida detta förslag rent ekonomiskt är genomförbart har jag ingen aning om, det är bara en spontan tanke.

I vilket fall så blev det en hel del dansande, jag uppskattade dessutom ageplayhörnan med två spjälsängar [Mycket söta] och en skolbänk, kul initiativ. Det var även två uppträdanden, det första var ett playpiercing-framträdande som jag dessvärre inte kunde titta på, jag har lite svårt för synen av rinnande blod. Sedan... Måste jag i sanningens namn också kommentera någonting om folks [Läs: Karlars] generella uppförande... Jag har nämligen lite "svårt" för människor som tar tag i mitt hår och försöker kyssa mig utan att fråga om det är okey först. Visst, jag och sagda man pratade lite, men jag markerade väldigt tydligt att jag var upptagen och hade en pojkvän, att karln i alla fall tar ett tydligt dominant tag i mitt hår och försöker kyssa mig tycker jag tyder på dåligt uppförande. Till mannens förtjänst bör tilläggas att han inte framhärdade då jag för andra gången visade tydligt ointresse.

Det här... Var en rätt stor grej för mig eftersom mitt generella försvar i dylika situationer oftast är likgiltig passivitet, mitt motto har varit; Gör vad fan du vill med min kropp, men mitt medgivande kommer du aldrig få och knappast någon entusiasm heller. Men den här gången gick det liksom inte för jag är ju tillsammans med Mneme, och även om inte jag bryr mig om vad som händer med mig så vill jag hysa en tanke om att han kanske skulle ha invändningar. Det där "Nej:et", det där nekande av en främmande person som tyckte det var lugnt att försöka ta sig en del av den kaka som är jag, det känns som en liten varm boll i magen. Jag är liksom inte sugen på att kyssa någon annan än Mneme och hade blivit äcklad om någon tryckt sina läppar mot mina.

Kärlek är knepigt, fucking scary even, ekvationen som lyder är ju mer emotionell du blir i en relation, ju mer du älskar desto mer sårad kommer du bli den dagen det spricker. Om det spricker det vill säga. Dessutom vill man gärna ligga på samma emotionella nivå som sin partner, en stadig relation behöver symbios och balans. När man blandar in BDSM i det hela blir det svårare, för att citera Angerlica_Harker; "BDSM blir svårare när man älskar någon. Det blir svårare att ta ut svängarna. För man är rädd att slå sönder kärleken". Sund tanke.

Too ugly to rape.

Det är 14minusgrander och det här med att ta sig till Dedkadance börjar utgöra mer av ett problem än något annat i nuläget. Jag föredrar generellt att slippa byta om där men idag kommer jag göra ett undantag, för att åka tunnelbana i enbart stay ups, lackkjol och liten topp plus kappa över är inte ett alternativ. Om man inte vill bli nedkyld och sjuk. Så jag har löst problemet genom att åka till deka i stay ups, tjocka knästrumpor, linne, one piece-suit och kappa. Att ha en one piece-suit är lite som en garanti för att inte bli sexuellt antastad; It simply makes you too ugly to rape. Jag önskar att Deka kunde ändra sin dresscode så att den involverade sparkdräkter för vuxna i mjukismaterial. Då skulle jag aldrig ha några klädproblem igen, just sayin'.

Annars så minns jag hur jag och Mneme låg och pratade i förrgår, han funderade varför så många män som utger sig för att vara dominanta blir undergivna tillsammans med mig [Och även andra Starka kvinnor?]. Jag trodde att det kunde ha att göra med en kombination av utseende [Som ibland är likamed sexuell makt] och nyfikenhet. Varvid Mneme mumlar någonting om "Ja, man måste ju prova..." och jag kände hur ett rovdjursleende, ett sådant där riktigt sexturist-blandas-med-pantertant-leende, formades på mina läppar samtidigt som jag lyriskt spinner någonting i stil med "Ja men giiiiivetviiiis måste alla [Läs: Du] prooova minst en gång!" och med utfällda klor smeker Mneme över armen i en gest som var menad att vara moderligt omhändertagande men som förmodligen var mest illvillig.

Och jag vill ha sommar nu, jag vill ligga i en solvarm hängmatta och röka vattenpipa, blåsa rökringar och dricka kalla myntadrinkar med sockrad kant. Jag vill kunna dansa hela vägen till Deka utan kappa med ett fräckt leende på läpparna utan att det stelnar i kylan. Jag vill bada naken, ha roliga hängselbyxor och sandaler, vara ung, fri och vacker. Så sommar nu, tack.

Dekadance Hello Kinky!

Idag är det Dekadance Hello Kinky och jag har för ovanlighetens skull inte haft några klädproblem alls, outfiten skriker visserligen übercyberslyna men hey, det är väl poängen? Kort lackkjol, en pyttepytteliten plasttopp med v-ringad urringning som typ går ned till naveln, den hela knäpps med tre plastremmar i ryggen, det är kanske max tjugofem kvadratcm "tyg". Till detta har jag tagit fram mina mest högklackade platåstövlar vilket gör mig en bra bit över 1.90m. Som accessoarer kommer jag att ha en liten plastväska och en solfjäder. Och stay-ups. Givetvis.

Nu ska jag baka chokladkaka som jag ska ta med mig till fina väninnan T-rex på en miniförfest. Life is great. G r e a t I tell you.

Kåt, glad och tacksam.

Första delen av igår var inte en av mina ljusare stunder, bitterhet över människor över Internet [I shouldn't care, I know], sedan skadade jag mig när jag tränade och det slutade med att jag ringde till Mneme hyperventilerade av irritation för att meddela att jag var på väg över och att han gjorde bäst i att krama mig snäll när jag väl kom dit. Så jag sveper in i gallerian, köper det nödvändigaste för att överleva kvällen; Ost, cola, kladdkaka och äpplen [Don't ask.] och svepte sedan lika irriterad in hos Mneme. Där jag blev nedbrottad på golvet och påtvingad orgasmer... Jag vill här påpeka att jag var ett hyfsat ofrivilligt offer, jag vill nämligen duscha direkt efter träning/jobb, jag vill helst inte ens att man tar i mig innan jag tvättat mig [Det hela är mer symboliskt än att jag faktiskt är smutsig]. Men ja... Man är inte mer än människa, och även om anden kanske är stark så är köttet svagt. Och helt ärligt, att bli påtvingad orgasmer nedpressad mot golvet det första som händer är faktiskt ingenting jag direkt lider av. Sedan duschade jag. Efter det tillbringade vi ungefär två timmar med att maratonknulla, tillslut var jag förmodligen svettigare efter sexet än jag hade varit efter träningen. Men jag var inte irriterad längre, inte ett dugg faktiskt. Sedan lagade vi middag... Knullade, pratade, skrattade. Jag vet inte riktigt vad det är med Mneme, vad som gör honom speciell och bra. Varför det är just honom jag ibland vill pussa i nacken och ibland spontant örfila.

Jag känner mer för Mneme än jag gjort för någon på flera år, delvis är det därför jag kan vara trygg nog att låta honom trygga upp mig mot väggen och munknulla mig tills jag hulkar utan att känna mig trängd. Eller ta mig vaginalt mot väggen samtidigt som han kysser mig så att jag inte får luft och svarta prickar dansar framför synfältet. Eller analt på mage i sängen, och jag kommer samtidigt som han gör det... Så hårt att jag skakat, bara för att jag tänder på hans orgasmer.

Det var för more or less ett år sedan som vi träffades för första gången, och jag trodde vid första ögonkastet att Mneme var harmlös. Propert klädd, artigt uppförande, nörd på sitt sätt, ja... Jag trodde han var en av de [Många] män som jag kan äta hela till frukost.
Jag hade fel. Och det är jag tacksam för.

Orkar inte...

Dagens i-landsproblem heter träningsvärk, ryggont och att skriva übervåldsnazifemdomporr som jag är osäker på om jag någonsin, i sanningens namn, kommer att publicera. Jag har liksom svårt att förklara för mig själv varför en liten undertryckt del av mig går igång av att låta en imaginär naziofficer våldta, droga och misshandla en mörkhårig imaginär man [Som har en nästan, men inte riktigt, utseendemässig likhet med Mneme]. Jag ska förövrigt ta en paus från Darkside, jag orkar inte med hela den där för-liten-sandlåda-med-för-få-spadar-mentaliteten. Ibland är kinkyvärlden som en för liten gyttjepöl med alltför många flodhästar, jag orkar inte med den ständiga grälsjukan. Istället vänder jag blicken framåt och glädjer mig åt Dekadance Hello Kinky som kommer att gå av stapeln på lördag. Jag har inte orkat lägga någon energi på temaenliga kläder utan tänker mig bara ta någonting i lack och försöka att inte vara alltför obekväm. Eftersom valparna [Mina hyfsat nyopererade bröst] fortfarande inte kan existera utan sportbh är klädvalet rätt begränsat men det blir nog bra i alla fall.

Jag... Har den senaste tiden haft en jobbig känsla i magen, för många negativa besked, för många bakslag gör mig småinstabil och lättsårad. Jag går genom världen med en irrationell känsla av att vara misslyckad, avskydd och oälskad. Jag vet att det bara är fantomsmärtor, att man inte kan känna solen mot ansiktet jämt, att det finns människor som tycker om mig. Och jag försöker träna bort känslan av obehag och jag känner igen mani när jag ser den, jag vet hur vägen till självdestruktivitet ser ut. Jag vaknar med hjärtklappning om nätterna, ett säkert tecken på att något är fel och är rädd att jag vid 22års ålder kommer få en hjärtattack - Inte troligt. Och jag ber om att få leva en dag till, ber om att få leva länge nog att se ljuset, ber om att få styrka nog att skapa mig ett verkligt liv.