Det är tomt på nätterna, kontoret är öde och jag är den som är ensam kvar. Det kunde ha varit värre, jag kunde varit omgiven av människor som talar om saker, som pratar. Det känns som om hjärnan är tom och jag står utanför mig själv, de här antidepressiva tabletterna har visserligen tagit bort ångest och depressioner men de har även tagit bort så mycket annat; Lust, kreativitet, glädje. Jag är tom. Och det är tomt här om nätterna. Så passande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar