Valentine hurts - Fuck that shit!

Jag är hjärtligt jävla trött på alla hjärtans dag, även kallat Valentine [Om man nu vill vara lite internationell]. Jag svär vid alla gudar att jag aldrig upplevt någon positiv Valentine, mitt X var knappast den romantiska typen, själv var jag lite idealistisk och blåögd. Så jag fixade massor med godis, en ny skjorta, ett fint kort blablabla... Och mitt X tackade inte ens, han tog presenterna för givet men hade faktiskt mage att säga att skjortan var för stor och undrade om han kunde byta den och få pengarna istället. Sedan dess har jag varit skadad, jag klarar inte av hela den där fåniga kärlekshysterin utan att bli lite kallsvettig. För att inte tala om den gången jag blev stalkad av en alltför närgången beundrare och var tvungen att ringa polisen och begära ett besöksförbud förra Valentine. Ironin i att ansöka om besöksförbud på Alla hjärtans dag går nog inte någon förbi? Av någon anledning [Taskig karma?] tycks jag inte vara gjord för Valentine. Detta har jag accepterat så därför känns det lite småjobbigt med all denna jävla reklam för en högtid som i grund och botten är fin men numera enbart är till för att få folk att konsumera enligt mottot; Ju mer pengar du lägger på mig, desto mer älskar du mig.

Jag säger "Meh" till blommor, choklad och kort men tar tacksamt emot Alla hjärtans dag-smisk, det är min analys av situationen. Och får jag inte bli slagen, fistad, munknullad, sprutad i ansiktet, utnyttjad som en hora utan en tanke på mina egna orgasmer, då kan jag lika gärna strunta i Valentine. Och om jag någonsin får för mig att skicka ett kort någonsin igen kommer det att se ut så här: