Nattsudd.

Jag beräknar en kraftig nedskärning på inlägg gällande denna blogg, jag råkar nämligen ha blivit med jobb. Det var inte riktigt min idé, först sa jag upp mig från mitt extrajobb, en dag senare ringer ett storkök i panik och undrar om jag kanske behagade dyka upp. Jag trivs på min nya arbetsplats, kockarna är rätt sköna individer, mina arbetsuppgifter är en kallskänkas, tunga och fysiskt krävande men rätt intressanta. Dessutom har jag alltid varit svag för god mat, och vi lagar en hel del god mat på min nya arbetsplats. En oneklig fördel är att lunchen är gratis dessutom och jag har en hel del att välja på trots att jag undviker kolhydrater. Sammanfattningsvis är det ett tungt jobb med en skitlön men eftersom arbetskollegorna är så pass trevliga och jobbet i sig inte tär på mig vare sig mentalt eller fysiskt så säger jag Fair enough. Inte som om jag har något bättre för mig, om man nu bortser från min träningsmani. Faktum är att jag har pausat mitt träningskort under de två veckor som köket behöver mig.

Sedan är jag och Mneme åter "förlovade", jag insåg snabbt att det fanns vissa nackdelar med att komma in i ett nytt kök befolkat av frånskilda kärlekstörstande singelkockar. Så efter första dagen tog jag fram min "förlovningsring" och testosteronnivån på bygget sjönk därmed till en mer uthärdlig nivå. Jag är helt enkelt behovsförlovad med Mneme, för min egen sinnesfrids skull kan man säga. Annars så har jag fått en hel del beröm över att jag passar bra in i köket och att de vill behålla mig, egentligen skulle jag provjobbat på en annan arbetsplats imorgon... När jag berättade det för kökschefen såg han med spelad besvikelse på mig och utbrast "Jag hoppas att det går riktigt dåligt! Dig vill vi inte bli av med!". Efter det omdömet hade jag inte hjärta att provjobba någon annan stans, särskilt när jag vet att köket är underbemannat och behöver all hjälp de kan få. Jag är en sucker för kockar, i nuläget ska jag jobba för dem till den 29/2, idag blev jag erbjuden fast anställning men vi får se...