Incestnovell; Kärleken till Charles - Del 1

Ibland blir jag hjärtligt trött på att skriva snusk, särskilt i novellform. En av anledningarna är att jag har blivit b o r t s k ä m d av Mneme, jag får massor av orgasmer, sex och smisk. Det finns liksom ingen plats för de frustrerade fantasier som oftast utgör grunden till mina noveller. Som tur är finns det andra som också skriver bra noveller med ageplay/incesttema, en av dessa människor är fina Leeloo som kommer att bli vår nya reguljära gästskribent. Det här är del ett i hennes ageplayserie "Kärleken till Charles", vi är hjärtligt tacksamma för att vi får publicera hennes material på LFH.

Kärleken till Charles

Del 1

Att vara ute och festa utan att pappa vet om det får konsekvenser.

Jag känner en hand på ryggslutet när jag står och ska beställa mer vin i Sturehofbaren. Det är Onsdag och vi borde verkligen inte vara ute och festa. Min vänner sitter i ett bås en bit bort och skrattar högt åt J's hårda skämt. Killen som precis har inlett ett flörtförsök med mig ryggar tillbaka lite och går.

Jag känner en lång skugga falla över mig. En lång man har böjt sig över mig och håller en varm fast hand på mitt ryggslut. Han viskar ett tydligt kommando i mitt öra. "stanna här". jag känner hur hjärtat hoppar till vid orden och lukten av hans starka parfym. Han beställer in ett glas champagne till oss båda med en fingervisning och bartendern skyndar ovanligt snabbt till champagnehyllan. Jag ser hans grå långrock i ögonvrån och skymtar en mörkblå skjorta. Hans gråsprängda hår ligger elegant i en välklippt snedbena. Han kommer direkt från affärsresan.

"Vad har jag sagt om att smita ut utan att berätta för mig vart du håller hus? Hur ska jag kunna ta hand om dig såhär?" säger han med bestämd, dov ton.
"Ta ditt glas champagne och gå bort till dina vänner och ge ett artigt avsked innan du kommer och möter mig vid dörren." Han hårda röst säger mig att han inte är nöjd. Jag ser hur han sveper sitt glas i en enda rörelse. Inte ett bra tecken.

Jag går tillbaka till vårt bord och skålar lite innan jag ursäktar mig och tar min väska och går. När jag vänder runt hörnan står han med hela sin stora kroppsbyggnad vänd mot mig med händerna knäppta framför sig och med en bestämd min och genomträngande ögon. Han är medveten om att detta sänder rysningar av osäkerhet inom mig, när jag tvingas gå fram till honom med hans brännande ögon på mig.

"Hur tror du det känns när jag får höra av Jonas på kontoret att han sett dig nere på stan klockan tolv på en Onsdag, utan att jag själv vet något? Hur tror du det får mig att se ut?"
Han tar mig i armen istället för handen och leder mig ut på gatan. Jag försöker hänga med hans långa steg och inte snubbla på mina höga Acne-sandaletter i snöslasket utanför. Han har tagit ut min dunjacka, eller rättare sagt hans dunjacka som jag snor gång på gång ur garderoben. Han väntar inte så att jag kan sätta på mig den i kylan utan låter mig gå utan.
Han klagar alltid på att jag tar hans stora dunjacka. Nu vill han tydligt visa att han inte tycker om det.

Men jag vill inte säga att det är för att den luktar som honom som jag alltid vill ha på mig den när jag är ute. När han är på affärsresa och lägenheten känns ihåligt ekande brukar jag smyga in och ta hans skjortor för att känna mig mindre ensam när jag ska sova. Tankarna virvlar runt i mitt huvud. Har jag glömt någon av hans skjortor i soffan eller i min säng? Kommer han att märka det när vi kommer hem? Hoppas jag inte fått någon fläck på jackan. Jag vill inte att han ska ta den ifrån mig.

Jag skäms lite för att jag fått honom att se ut som en dålig pappa inför en av sina anställda. De tycker trots allt att han är min riktiga pappa eftersom han har enskilt ansvar för mig. Och jag har fått honom att se ansvarslös ut när vi dragit runt på barer mitt i veckan. Jag hoppas att han inte ska märka att jag tagit Ritalin också som jag och J delade på på toaletten. Försöker se oberörd ut, inte visa vilken intensiv upplevelse detta är då det kommer göra honom ännu argare.

Han öppnar dörren på passagerarsidan och jag hinner knappt slinka in innan han slänger igen dörren hårt. Han går runt bilen och jag följer honom med blicken. Jag håller andan lite för att känna efter hur påverkad jag är av champagnen och R. Han riv-startar och gör en u-sväng för att köra tillbaka till lägenheten borta vid TV huset.

Vi åker under tystnad. Jag tittar ut genom fönstret och försöker hålla mig balanserad och lugn. Jag ömsom skäms, ömsom blir exalterad av Ritalinet och den snabba farten. Han kör in i garaget och parkerar. Han tar inte ens med sig sin läderportfölj upp. Jag tvekar lite med handen på handtaget. Följer honom några meter bakom upp för trapporna till lägenheten på tredje våningen. Han går in i lägenheten men tänder inte ljuset. Hans långa siluett försvinner in i mörkret. Verkar som han inte tänker bry sig om att tända för mig utan gå direkt och lägga sig i sitt stora sovrum i mitten av lägenheten.

Jag öppnar läderväskan med min dator från skolan och letar frenetiskt i tysthet efter en fickspegel ståendes på sista trappsteget i trappan. Fan för att jag inte är mer flickig av mig. Hittar ingen spegel såklart. Tar upp mobilen istället och försöker spegla mig i den mörka skärmen och tvätta bort läppstiftet. Min styvpappa gillar inte när jag har både högklackat och läppstift samtidigt. Han tycker inte det är passande. Ett litet ljus har tänds inom mig nu när han är hemma. Även om han är arg så kan jag inte låta bli att känna någonting lätta lite inombords.

Jag går långsamt in i lägenheten. Vågar inte tända. Kanske har han gått och lagt sig redan och vill inte bli störd? Jag lägger ner väskan på hallgolvet och tar av mig cardigan jag haft över klänningen. Om han gått och lagt sig vill jag smyga ut i snön på balkongen och ta luft och piggna till lite. Jag struntar i att ta av mig platåsandaletterna eller spetstrumporna. Jag torkar av skorna på mattan i hallen för att inte göra märken.

Jag står flera minuter i mörkret i hallen och lyssnar efter ljud. Hundarna är inlåsta i sovrummet. Jag kan höra en av dem snarka dovt. Jag försöker lugna mina impulser till att vilja gå in i stora sovrummet och titta om han lagt sig. Om han fortfarande är arg. Jag får så lätt dåligt samvete när jag gör honom besviken. Speciellt sedan mamma stack till Portugal med sin nya kille och tillika Charles partner i firman och lämnade oss kvar i en ekande lägenhet. Han hade inte behövt stanna kvar och tagit hand om en styvdotter som han nu egentligen inte hade något absolut ansvar för. Han hade kunnat flytta tillbaka till Boston så fort mamma försvann.

Jag börjar gå försiktigt över trägolvet i vardagsrummet för att öppna dörren till balkongen.
Plötsligt tänds en av lamporna vid den stora chesterfieldfotöljen och jag stannar tvärt.

"Kom hit" säger han oroande lugnt med sin mörka röst.
Jag vänder mig om, lite generad och går mot honom utan att titta upp. Jag stannar när jag ser hans knän och starka lårmuskler spänna sig under byxtyget. Han håller tillbaka.
"Har du tagit Ritalin igen?"
"Ja… men det är ju inget farligt." börjar jag trevande.
"Jag vill att min flicka ska uppföra sig bland folk, förstår du det? Du kan inte snorta saker och gå ut på klubbar eller barer där mina arbetskollegor och bekanta går på afterwork, fattar du det?" Han använder ord som arbetskollegor istället för anställda bara när han vill poängtera något om sitt anseende och företagets anseende. När han är missnöjd med mitt uppförande.
Jag känner mig lite lynnig och mumlar något om att "Men på vintersemestern går det minsann bra…"
"Vad sa du?!" Han ryter till. Bestämt och dovt.
"Men på vintersemestern går det tydligen bra…"

Han sliter tag i mig och trycker ner mig över knät. Jag är så oberedd att jag inte hinner reagera. Han håller ett kraftigt tag om min nacke med sin stora näve och river upp klänningen med den andra. Jag hinner knappt känna att mina trosor dras ner innan en hög smäll hörs och det svider till över rumpan. Jag är helt knäpptyst av chock. Han håller inte tillbaka något av sin kraft. Inbillar jag mig, tills nästa slag kommer.

Jag har tidigare fått smisk någon gång av mina jämnåriga pojkvänner men ingen har verkligen tagit i. Det har mer varit en gimmic, nått de sett i porrfilmer och tror att det ska ge lite "extra krydda". Ingenting i jämförelse med vad som nu håller på att hända i vår nedsläckta våning.
Slagets höga "smack!" byts snabbt ut mot mitt ofrivilliga stön.

Ritalinet gör att vibrationerna som når mitt underliv av slagen förstärks gånger tio. Mina tankar far kors och tvärs. Vet han om detta? Jag håller i mig med armbågarna stödda mot armstödet på fotöljen. Jag drar efter andan mellan tänderna och känner hur det rinner tårar ur ögonvrån. Mest för att champagnen och ritalinet förstärker chocken och alla känslor. Han fortsätter straffa mig och jag stönar i den tjocka tystnaden i vad som känns som en evighet. Varje slag sänder vibrationer till mitt underliv och ibland nuddar han mina intimaste delar med handen.

Jag är skamsen över att få den här behandlingen trots att jag är 19 och går mitt första år på universitetet. Utblottad med rumpan i vädret, naken under hans händer med lampan som lyser upp hans bestyr. Jag känner att jag snyftar lite ofrivilligt. Av vad vet jag inte. Utsatthet, skam eller är det lättnad? Äntligen slutar han. Handen vilar över baksidan av mitt lår. Jag kan svära på att om jag andas in det allra minsta så kommer hans hand snudda vid mina allra känsligaste delar.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill gottgöra på något sätt. Han är ju den enda som någonsin tagit hand om mig. Den enda som någonsin insisterat på att ta hand om mig även om jag kan klara mig utmärkt själv. Den enda som brytt sig om att hämta mig när jag varit för full, tagit med mig till fester och middagar med sina internationella kontakter där jag kunnat träffa betydelsefulla människor som kan lära mig något nytt. Lyft bördan något och låtit mig komma bort lite från allt ansvar jag tagit i familjen.

Jag ligger stilla. Känner mig dum att prata när jag ligger såhär över hans knä.
"Förlåt Charles"
Han korrigerar mig.
"Förlåt Pappa heter det."

Jag undrar om jag drömmer. Försöker minnas hur många tabletter vi krossade och delade mellan oss på toaletten, jag och J. Det var bara en halv var. Alltså ingenting. Inte en chans att det är någon av mina sexdrömmar. Man blir ju så kåt när man tar Ritalin. Men det är definitivt inte det. Jag kommer ihåg allt. Jag upprepar men blir avbruten av ofrivillga stön som slipper ur mig eftersom hans hand fortfarande vilar på min rumpa och det svider något.
"Förlåt… Pappa."

Han lyfter upp mig, som om han ångrar vad han just gjort. Sätter ner mig gränsle över hans knä och kramar mig hårt.
"Jag vet att du inte menade något med det."
Jag slänger armarna om hans breda nacke och snyftar nu. Borrar ner ansiktet i hans hals.
"Förlåt Pappa. Jag lovar att vara en duktig flicka från och med nu."

Jag känner plötsligt att något trycker mot min bara hud där han dragit upp min klänning. Något trycker byxtyget mot min rumpa.
Han är hård. Och fruktansvärt stor. Det rycker till i honom när jag säger "Pappa".
Jag viskar prövande en gång till.
"Pappa…" och trycker mina bröst mot honom i en lite närmare kram.
Jag kan känna hur han spänner käkarna.
Jag vågar inte röra mig. Blir påmind om att mina trosor sitter halvt nerdragna och att min klänning är upphasad. Vill inte att han ska resa sig och gå där ifrån.

Vi har legat på stranden och solat ihop och jag har gått som hans sällskap till fester som dotter. Vi har somnat i soffan framför en film någon gång men ingenting som detta.  Jag lägger läpparna mot hans hals och tårarna strilar ner tills hans skjortkrage och smutsar ner den med våt mascara. Han smeker mitt hår och säger lågmält.
"Det är okej sötnos. don't do it again though."

Han brukar aldrig blanda språk förutom när han bli exalterad över att en deal går igenom med en stor kund eller när han är stressad. Jag känner hans hand vila på min nacke. Den andra handen kommer långsamt upp över mitt lår och midja. Han tvekar lite. Sedan låter han den glida in innanför klänningens linning och innanför min BH's dubbel-D kupa. Hans hand snuddar vid min bröstvårta och jag stönar till. Hoppas uppmuntra honom att fortsätta. Jag vilar mitt huvud mot hans axel och han smeker långsamt mitt bröst. Jag kan inte låta bli att trycka mina läppar mot hans hals i små fuktiga kyssar. När han känner mitt gensvar drar han ner klänningen och BH:n runt min midja i ett enda tag. Han lutar mig bakåt i sina armar så att vi kommer öga mot öga.

Hans ögon är kalla. Men halvslutna och intensiva.
Han tar in min nakna överkropp i halvljuset medan han knäpper upp sin vita skjorta och låter ljuset kasta skuggor över hans breda bröstmuskler.
"Kom och ge pappa en puss…"
Jag drar mig hårt upp igenom mot honom. Ivrig att få smaka hans läppar och känna mina nakna, mjuka bröst tryckas mot hans bröstkorg.

Jag vill så intensivt att han ska ta allt jag har. kärlek, kropp, olydighet. Tvinga mig att känna honom fysiskt och psykiskt tränga in i mig.
Han kysser mig hårt och håller ett fast grepp runt min nacke och midja.

Hans hand glider runt och tar ett grepp om min hals.
"Jag vill inte att du träffar pojkar något mer. Du är pappas flicka nu."
Jag börjar "Men…"
Hans hand viner genom luften och träffar min kind. Det bränner till.
"Du är pappas flicka nu." Upprepar han bestämt.

Jag kvider till och kan inte låda bli att gnida min bara rumpa och underliv mot hans lår. När jag rör mig trycker hans hand mot min hals och jag gnyr lite.
"Ja, jag lovar, jag är bara pappas flicka nu."

Han kysser mig hårt igen och börjar hastigt slita upp sitt skärp och dra ner sin gylf. Jag känner hans varma kuk flyga upp mot min nakna hud när han frigör den. Han lyfter upp mig över den och trycker ner mig en bit över hans ollon. Det gör ont men jag är för upphetsad för att bry mig. Han håller kvar sitt stypgrepp så att jag inte kan glida ner hela vägen själv.

"Ska du vara en duktig flicka nu?"
Han börjar sakta trycka mig ner över hans hårda kuk.
Jag snyftar.
"Jag ska göra som pappa säger."
Han stönar dovt och stöter till med höfterna för att möta mig.
"min älskade flicka" flämtar han.

Jag kommer nästan på en gång. Han låter mig rida klart vågen innan han sig ur och kommer på min mage. Jag ser hans ansikte när han kommer. Han stönar hårt och tittar med glansiga ögon rakt in i mina. Som en flamma har tänts lyser hans ögon i ett nytt ljus.

Jag ligger stilla i hans famn. Han sträcker sig ner och knäpper upp mina sandaletter och rullar försiktigt ner en strumpa i taget. När han inte når tar han tag i mig och lyfter mig så att han kan kliva upp ur fåtöljen. Jag sitter hopkrupen i fåtöljen. Håret är tilltufsat. Mascaran i strimmor längs kinderna. Jag är öm mellan benen. Klänningen är sönderriven. Jag kan inte låta bli att bita på läpparna. Vad händer nu? Ska han lämna mig här nu naken?

Han drar av den andra strumpan och släpper den på väg ut ur rummet. Jag hör hur han vrider på duschen inne i badrummet som tillhör stora sovrummet. Jag känner hur tårarna rinner igen. Rädd att allting är över nu. Han kommer tillbaka in nu helt avklädd. Går naken över trägolvet och lyfter upp mig och bär in mig i duschen. Det heta vattnet sköljer över mig och strilar vidare ner över hans långa kropp. Han tvättar av mig med en tvättsvamp långsamt. Jag känner mig generad över att vara naken, att han ser precis allting. När han är klar låter han mig stå under vattnet medan han snabbt sköljer av sig själv.

Han leder ut mig på badrumsmattan och hämtar ett stor mörklila badlakan ur skåpet. Jag vågar inte titta upp. Han sätter mig på badkarskanten och torkar av mig och lindar handduken runt mig.

Jag känner mig klarare i huvudet nu. Det var skönt med en dusch för att lugna chocken.
"Har Ritalinet släppt?" Frågar han något bekymrat
Jag nickar förläget.
Han lyfter min haka med handen så att jag till slut måste se honom i ögonen.
Han har ett kärleksfullt leende på läpparna för första gången någonsin.
"Är du redo att komma för Pappa igen nu?"