Med hy som moccalatte...

Han ler emot mig och jag förflyttas några månader tillbaka i tiden. Den här gymnastiklärarkandidaten är verkligen sockersöt; Med hy som moccalatte, ett brett perfekt leende och varmt bruna ögon så förutspår jag en ständig ström av nedkärade små högstadieelever. Och rösten, mörk och mjuk med en pikant liten spansk brytning, jag är en sucker för behagliga röster. Vi har en lärarkandidatsträff och han undrar lite blygt om vi ska ta en fika efteråt, men jag tackar nej. Inte för att jag inte vill, utan för att jag vet vad han vill och det är något jag inte kan bevilja. Sötnosen ser sårad ut, jag ler urskuldande och mumlar en vit lögn om någon "pojkvän". Jag får ett leende igen; Det var inte så att jag inte ville ha honom, det var så att jag hade en annan. Jag ser det som om jag gjorde honom en tjänst, han vill inte bli inblandad i vad jag pysslar med. Han är för ren för det, för oskuldsfull. Gah. Han borde tacka mig.

Vissa människor skulle vara betydligt trevligare med en gagboll i munnen.

Jag får ofta förväntningar på mig att vara promiskuös, lösaktig och uppenbart sära på benen för allt som råkar ha en kuk. Det är inte bara så att jag har förväntningar på mig, jag har också ett rykte om mig att vara lösaktig, detta tycker jag är rätt lustigt med tanke på att min moral, den lilla moral jag har, är orubblig. Jag har inte one night stands, leker inte med främlingar och leker inte under inflytande av alkohol, eller droger. Jag har högst en älskare åt gången för att inte komplicera saken och även om jag har dejtat rätt friskt så kan man räkna dem jag legat med under det senaste månaderna på ena handens fingrar. Så att jag särar på benen åt alla är en uppenbar lögn, och jag önskar att folk kunde sluta tala illa om mig bakom min rygg.

Jag blir också oroad när människor i min närhet reagerar på ett liknande sätt när de märker att jag inte tillhör vaniljstandarden. Under helgen lyckades jag få ett blåmärke på höger käkben, förmodligen från en örfil, och detta medförde en del störande konsekvenser. Det började när en nära släkting till mig undrar varför någon har slagit mig, jag svarar vagt att jag inte riktigt vet vart jag fått det ifrån. Men H*n ger sig inte utan kommer med en del verbala attacker som mestadels handlar om att bara psykfall pysslar med BDSM, att blåmärken efter sex aldrig är acceptabelt och att det är helt sjukt att låta någon göra en illa. Jag förklarar lugnt och fint att det mycket riktigt är så att jag är engagerad i en del BDSM men att det är mitt val och mitt privatliv, något som inte berör någon annan. Men h*n ger sig fortfarande inte utan domderar, höjer rösten och kommer med personpåhopp. Nu är det så att mina gedigna erfarenheter av trotsiga, jobbiga och emotionellt instabila tonåringar har gjort mig ypperligt förberedd för alla typer av konfrontationer där jag själv inte är emotionellt engagerad. Så jag besvarar alla anklagelser, förolämpningar och förvirrade förklaringar varför BDSM är så horribelt med upphöjd lugn. Det finns inget annat att göra, tillslut blir h*n så upprörd (över min bristande respons?) att h*n gråter och måste tröstas av andra närvarande. Finns det något värre än att bli outad offentligt av någon annan i ett sällskap som man inte är bekväm i?

Och hur förklarar man för en "normal" människa med "sunda normala" värderingar att lite våld i sexuella sammanhang är precis vad man behöver? Får jag min fix BDSM så kan jag hantera resten av världen bra mycket bättre, med mer tålamod, mer glädje, lycka och kärlek. Hur förklarar jag ett behov av smärta och dominans för någon som tycker att allt sådant är synonymer med sinnessjukdom? Jag vet inte... Men jag vet att hela situationen har gjort mig deprimerad och renodlat ledsen. Jag har inget behov av att "komma ut" eller bli outad av någon annan inför min konservativa familj, det är bara rent ut sagt elakt att driva saker så långt. Vissa människor skulle vara betydligt trevligare med en gagboll i munnen, det är bara att konstatera...

Think outside the box; Inte så jävla enkelt som man tror.

Varning för könsstereotypa resonemang!

Som högstadielärare måste man ofelbart läsa igenom en hel del dåligt skrivet material, som högstadielärare i svenska känns det som om jag egentligen inte gör annat än att läsa igenom en hel del dåligt skrivet material. Men ibland kan det vara intressant att studera de texter som eleverna skriver, inte med tanke på deras intertextuella nivå (som är vidrigt) utan med tanke på texternas innehållet. För ett tag sedan så hade mina elever Novellskrivande på schemat, de skulle skriva en novell med valfritt tema som skulle vara omkring 2 A4 lång. Så långt allt väl, när novellerna väl var klara (som tur är slapp jag delta i produktionen) så  behövdes det dock någon som skulle rätta dem från stavfel. Denna någon blev givetvis undertecknad så jag har tillbringat otaliga timmar med alster av elever där inte någon spontant känns som en ny J.R. Tolkien.

Något som dock slog mig när jag läste igenom ca 60 alster av elever runt 15års åldern är hur olika tjejerna respektive killarna skriver. En av mina stora förebilder i pedagogik heter Gunilla Molloy och har skrivit en hel del om just killars (bristande) skrivutveckling i skolan när det gäller ett emotionellt plan. De flesta bra texter kräver att författaren lägger ned någon typ av själ och känsla i den, de flesta killar i 15 års åldern är fortfarande så pass osäkra i sin manlighet att de inte klarar av att dela med sig känslomässigt. Killarna i mina tre klasser är inte bara emotionellt  osäkra, de tycks också desperat leta och testa olika manliga förebilder i sina texter. I nuläget har de inte kommit värst långt, deras texter handlar generellt sett om mördare, poliser, detektiver eller grovarbetare (??!) som är nedsupna alkoholister, vars fruar har kastat ut dem på gatan och som svär, skriker, slåss och beter sig allmänt svinigt. Detta är den manliga förebilderna mina små killar har hittat och tydligen finner acceptabla. Jag blir lite rädd när jag läser deras texter, de manliga förebilder som mina elever målar upp är skrämmande, är det verkligen så vi vill ha våra karlar? Gunilla Molloy skriver att många killar inte har en aning om vad som ska klassas som "manligt" och därför bara försöker hålla sig så långt borta från vad som är definierat som "kvinnligt", därifrån antar jag att den grova jargongen i texterna kommer.

Men det finns ju två kön och cirka 30 av de noveller jag har läst har skrivits av tjejer. Dessvärre måste jag säga att tjejerna generellt sett uttrycker sig bättre och är mer måna om att deras noveller ska vara lyckade. Å andra sidan handlar novellerna i det stora hela bara om en sak: Pojke möter flicka. Pojke och flicka tittar på varandra och "tiden tycks stå stilla". Pojke och flicka blir kära och inser att de var menade "att vara tillsammans för alltid". Kärlek. Mina flickor skriver praktiskt taget bara om kärlek, de vill hitta en pojke att bli kär i och ha det sötfingulligarosafärgade förhållandet de drömmer om. Kort sagt kan vi konstatera att de texter som eleverna producerar skiljer sig ganska könssteriotypt.

Och jag funderar lite löst på att hela situationen med mina elevers små alster förklarar rätt väl problemet mellan kvinnor och män. Män danas till att bli riktiga karlar, inte vara emotionella och skaffa sig en hård attityd. Sprit, droger, vapen, svordomar och knulla är coolt (uppenbarligen) medan känslor och kärlek är "svaghet", kvinnligt, och därigenom obehagligt. Med den attityden är det inte särskilt konstigt att män och kvinnor inte kommunicerar effektivt. Jag säger inte att det är enbart de de manliga stereotypernas fel, för de kvinnliga stereotyperna är precis lika illa på helt andra sätt. Medan samhället accepterar barnslighet från killar skall tjejerna bli fullt fungerande minikvinnor redan i tonåren, kärlek, sex, kyssar, beundran, bekräftelse och skönhet är vad som gäller, vad som är inne. Disneyidealen är fortfarande hårt inpräntade i båda könen, synd bara att stereotyperna på intet sätt matchar varandra.

Efter lite eftertanke kom jag fram till denna slutsats: Vi kan konstatera att flickorna oavsett anledning är mer emotionellt mogna, eller i varje fall mer förprogrammerade av samhället att i tidig ålder vilja hitta en partner. Killarna å andra sidan är inte alls lika inställda på detta och har svårt att nå upp till tjejernas krav angående emotionellt engagemang. Nu beskriver jag situationen som jag ser den väldigt generellt, så tjafsa inte. Därav är det inte särskilt konstigt alls att tjejer söker sig till äldre killar som är "på samma nivå" och kan ge dem vad de känner att de behöver.

Efter denna slutsats kastade jag ett öga på mitt eget liv och blev lite lätt obehagligt berörd. På de flesta av mina presentationssidor på Internet står det som civilstatus Singel med kommentaren "Barn under 25 gör sig icke besväret". Jag har själv alltid dejtat minst fem år äldre karlar, men har gått upp till både tio och femton år äldre. Jag känner att de kan ge den trygghet som män i min egen ålder inte kan skänka mig, de känns opålitliga i sin vaga önska att vara seriösa i en relation och de få jämnåriga jag dejtat har jag alltid mer känt mig som en mamma inför än som en älskarinna eller partner. Lite kan det givetvis ha att göra med mitt intresse för Agplay [utan play], men i det stora hela kommer jag helt enkelt inte överens med jämnåriga karlar. Inte då jag var 15 och inte nu när jag är över 20... Det är smått deprimerande att inse att man själv är i samma könsstereotypa mall som mina elever. Betingad in i ett beteende man inte själv har valt som numera är en tankemässig begränsning som är svår att ta sig ut. Think outside the box; Inte så jävla enkelt som man tror.

Jag skulle vilja göra dig illa...

Jag skulle vilja göra dig illa. Extasen av att se dig slänga huvudet bakåt i ren smärta, extasen av att se dig darra och försöka kämpa emot kroppens krampaktiga impulser när den talar om att Något Är Fel, Något Gör Ont. Det rena, det oförstörda, i din plågade blick som som skulle se på mig med hat, tilltro, kärlek och fruktan. I sadismen finner vi frälsning och förgörelse, i smärtan finner vi frihet, vi tillåter oss att flyga. Och jag är maktmissbrukare, jag skulle vilja göra dig illa, jag vill tänja på alla dina gränser, gå över dem och utnyttja dig.

Jag vill föra dig till punkten där smärtan ersätts av endorfiner, våldta ditt ömtåliga sinne och trots alla protester kommer du njuta. Jag vill lära dig hur skönt det kan vara att bara släppa kontrollen. Jag vill få dig att i självförakt och skam längta efter mig, min motbjudande kontroll, mitt förrädiska inflytande och det lidande jag skänker dig. Jag skulle vilja göra dig illa, våldta ditt sinne, binda dig till mig och göra dig beroende av mig. Jag vill klösa sönder din bleka oförstörda hud och  åstadkomma brutala blåmärken i kaskader av guld, grönt, blått och lila. Jag vill rita mönster med rakblad  och gnida in salt och syra i såren, märka dig både psykiskt och fysiskt.

Och sadisten i mig ler vid åsynen av dressyrspön och piskor, ler vid tanken på krokodilklämmor och bojor som buntar ihop dig till en liten lätthanterlig leksak. Jag skulle vilja göra dig illa, men jag vet att när jag väl börjat har jag så svårt att sluta. Jag vet att det jag vill inte är sunt, inte för mig och inte för dig. Sadism och dominans skall ske med omtanke, tillgivenhet och i bästa fall kärlek. Jag besitter som sadist inte de karaktärsdrag som jag känner krävs, och även om jag skulle kunna visa dig smärta, visa dig njutning så skulle jag inte kunna ta hand om dig när jag var klar.

Så jag skulle vilja göra dig illa. Jag skulle vilja bita så hårt i din underläpp att jag känner smaken av blod och sticka nålar genom dina bröstvårtor. Jag skulle vilja örfila ditt söta ansikte så många gånger att du tappar verklighetsuppfattningen och överösa dig med uttryck som hora, älskling, luder, kelgris, slyna... Men jag tappar sällan kontrollen, vågar inte släppa fram greppet i rädsla för destruktivitet men jag måste erkänna... Jag skulle verkligen vilja göra dig illa.

Men tänk på något sorgligt om det gör så jävla ont.

Klockan 01:00 är jag framme, ungefär en timme senare än vad jag borde varit. Inte nervös, aldrig nervös, men med orosmoln nalkas vid horisonten. Du öppnar i skjorta och kostymbyxor, mycket proper och jag funderar över den eventuella baktanken, finns det ens någon baktanke eller är du bara korrekt klädd? Jag vet inte. Jag har jobbat, känner mig lite sliten och det är rätt sent men det blir nog bra, allt blir nog bra. Så du öppnar dörren, jag får en snabb kram och vi pratar om annat, om allmänna saker, jag kommer in och gör mig hemmastad i någon mån. Ögnar snabbt igenom lägenheten, allt ser normalt ut, som det ska vara. Monolog, dialog, skratt, ett hårt tag om mitt hår och plötsligt befinner jag mig mot väggen, du knäpper upp mina byxor och drar både dem och trosorna.

En del av mig är milt förvånad och måste göra en ny konsekvensanalys, du var uppenbart betydligt mer dominant än jag trodde, en annan del hör hur du säger att du kommer sluta när jag gråter, så som vi har sagt. Du säger att jag måste ha händerna emot väggen och fötterna mot golvet, jag behöver inte svanka men ska stå bredbent och stilla. Och du slår mig, först lätt, sedan hårdare och jag gråter inte. Inga tårar, bara smärta och en ovanlig känsla av välbehag, det gör ont men är likväl skönt, en förrädisk varm känsla  som sprider sig genom kroppen. Jag gråter inte men det gör förbannat ont, du slår mig på insidan av låren och på rumpan, ibland med några fingrar i mig samtidigt som du undrar varför jag bli våt av något som inte är skönt. Och jag vet inte, jag kan inte svara [Jag är ingen Painslut] men det hela gör mig förbannad, och du ser det. Du tycker om synen, du vill att jag ska käfta emot, du vill att jag ska örfila dig och försöka ta tillbaka makten, och jag vill inget hellre än leka men vill inte unna dig den tillfredsställelsen. För vi vet båda att sannolikheten för att jag skulle förlora är absurt hög, så du kan provocera och jag slits mellan viljan att klösa din kropp blodig och ignorera.

Och du förstår förmodligen att det behövs något mer så du tar av dig ditt bälte och börjar använda det istället. Och jag gråter inte "Men tänk på något sorgligt då om det gör så jävla ont" hör jag dig säga, hånfullt resonabelt. Återigen smärta, vit ren klinisk smärta. Så brister det, jag gråter inte men jag skrattar som alltid när det gör väldigt ont, maniskt, mycket likt gråt men inga tårar. Och du håller om mig i ena sekunden, pussar mig på pannan, i andra så ligger jag över din soffa på mage med dig över mig och kan knappt andas. Förödmjukad, svag och snart utan syre medan du obönhörligt tvingar mig till att komma och jag vill inte. Men det gör ingen skillnad, precis som det ska vara.

Några timmar senare örfilar jag dig en, två, tre gånger och du ler hånfullt, drygt och överlägset. "Är det där det bästa du kan åstadkomma?" undrar du med det där förhatliga leendet och jag river dig över rygg och hals så att blodröda märken uppstår. Givetvis får jag betala för det, i smärta och i förödmjukelse. Jag betalar genom att ligga naken i din säng med händerna i handbojor bakom ryggen och benen särade och bundna. Tillgänglig.  Du röker och studerar ditt verk samtidigt som vi håller igång en ironisk jargong, och innerst inne skäms jag oundvikligt, jag känner bli blottad och utlämnad. Fysiskt men även psykiskt utsatt och det är den psykiska delen jag avskyr eftersom den gör mig svag. Och jag avskyr intensivt att du på något fundamentalt sätt vinner, du är knepig och jag har svårt att läsa av dig. Kanske gör det dig intressant men det är också Frustrerande.

Och jag ligger upptryckt mot väggen, på väg att glida ur sängen medan du tar mig analt på det oromantiska sättet utan glidmedel. Jag önskar att jag inte njöt av det men det gör jag, jag stönar och svankar mot dig samtidigt som skammen och din hand mellan mina ben får mig att komma. Tjugo minuter senare dricker vi kaffe och diskuterar reklam, kontrasten är intressant och det gör ont i delar av kroppen som jag knappt trodde jag hade längre. Och vi går tillsammans till tunnelbanan senare, det är vår i luften och känns rätt gemytligt samtidigt som heteronormativa tankar om relationer, sex, kärlek och allt annat tjafs envisas med att knacka på dörren till medvetandet. Och delar av mig vill att det här ska vara bara utlevnad, andra delar vill att det ska vara något minimalt mer, den största delen vill dock inte fundera på sådana saker och den vinner. Så jag garderar mig mentalt, avsätter 10% kapacitet åt att analysera en vettig hämnd på ditt klandervärda uppförande och dåliga vana att vinna över mig. Vi får se hur det går nästa gång...

OCD och Nagelförlängningar...

Jag har en lätt OCD gällande vissa saker, en av dem är min garderob som är sorterad enligt först Färg och Typ av klädesplagg, sedan Material, efter det Märke och till sist ren Känsla. Jag får nervösa ryckningar i höger ögonbryn [true story] om någon gör en blandcocktail av min garderob, när den är i oordning mår blir jag nervös. Ett annat pikant karaktärsdrag är fåfängan som behärskar mitt liv fullkomligt, att gå utanför dörren utan en grundsminkning känns inte särskilt behagligt. Jag behöver täckcremé, ett halvtäckande puder, mascara och lite svart sot under ögonen för att vara redo att möta världen. Och ett tredje OCD-drag är att jag är väldigt mån om mina vänder/naglar, jag känner ett fysiskt obehag när de inte är långa och lackerade.

Nu har jag en sådan tur att jag har hittat sidan http://bygganaglar.se/ som upprätthålls av en kvinna som heter Elin som utför riktigt bra nagelförlängningar för ett vettigt pris. Jag har gått där något år nu och har blivit rätt nöjd med resultatet, hon brukar sällan ha långa väntetider och är duktig. Nu var det ett tag sedan jag var där och min OCD knackar lite försynt på dörren för att undra när jag ska boka en ny tid, så nu är det gjort. Och jag kan slappna av i min vetskap att snart kommer jag åter ha perfekta naglar, det har helt enkelt varit tidsbrist de senaste veckorna. Min OCD har fått träda tillbaka inför pressen från Universitetet, på ont och gott. Jag kallar det självterapi i chockformat, men det känns vidrigt. Jag behöver en smärre förändring, kosten ska bli kolhydratfri igen så att även den kroppsliga OCD:n slutar tjata i mitt huvud. Annars så är det fredag och jag njuter av att det snart är helg.

Och jag har dagen till ärat anamma min fd gothstil, jag längtar tillbaka till den.

För precis så här såg jag ut för några månader sedan, när jag var liten.

Glass, Alfapet och Smisk.

En bra kväll stavas  G l a s s, A l f a p e t   och  S m i s k.
Jag har haft en mycket bra kväll ikväll, är det någon som har några frågor på det?

Jag är Poesi.

Jag är. Jag är Poesi. Jag är άλφα och ωμέγα. Jag är ökenvinden, månsken och alla våra förfäders samlade ansträngningar till en bättre värld. Jag är DNA och materia, skönhet, fri vilja och livslust. Jag är smaken av mynta i drinken du aldrig beställde men likväl fick serverad och röken från vattenpipan som du och dina vänner rökte när ni var 16 när ni fortfarande trodde att ni kunde förändra världen. Jag är förändringen som obarmhärtigt får dig att fundera över dina egna beslut men också den barmhärtiga glömskan som låter dig förlåta och förlika. Jag är flickan du stämde träff med i parken som aldrig dök upp, din första kyss och den röda blanka bilen i plåt som du fick på din fjärde födelsedag. Jag är allt du någonsin älskad, allt du kommer att älska och när vi väl har separerat kommer du minnas mig med ömhet; För jag stannar aldrig en längre tid. För jag är ökenvinden som rastlös måste vidare, månsken som aldrig kommer kunna fångas och alla våra förfäders samlade ansträngningar till en bättre värld. Vem kan ha en solkatt i en bur?

Jag är. Jag är Poesi. Jag är άλφα och ωμέγα. Jag är förvirringen som fördunklar ditt sinne på småtimmarna, osäkerheten och tvivlet som finns längst inne i ditt hjärta. Jag är avundsjukan som vrider sig likt ormar i dina tarmar vid tanken på att din kärlek ler mot en annan kvinna. Jag är trösten i drogernas dimmiga efterverkningar och den rusiga känslan av oövervinnligt i alkoholen. Jag är beroendeframkallande. Jag är disciplinerad ordning i en kaotisk värld men även den smygande galenskapen som spinner i ditt öra om natten och med vassa klor trampar på din bröstkorg. Jag är den som dekadent slickar dig över kindbenet med lång kluven tunga, men även violinisten som spelar i forsen de sena sommarnätterna. Jag är så mycket mer än du kan se med blotta ögat. Jag är paranoian, smärtan, och ensamheten men också lyckan i de små solindränkta ögonblicken du tycks uppleva alltför sällan. Jag är din ofödda dotter som ännu saknar namn. Jag är Malört och Belladonna, Guldregn, Riddarsporre, Mistel, Murgröna och Ängssyra. Jag är giftet som smyger genom dina ådror och illusionerna som följer i dess spår.

Jag är. Jag är Poesi. Jag är άλφα och ωμέγα. Jag är smärtan i piskrappen som du utsätter din älskade för och skammen i hans rodnad. Jag är klangen i de sensuella skratten under en pågående kurtis och de kuttrande uttrycken för ömhet från en mor till sin nyfödda. Jag är början och slutet, i min famn finns evigheten. Jag är svaren på  Sfinxens gåtor, lösningen på dina problem och ett skäl till din existens. Jag är sekreteraren som kryper på golvet med ett brev mellan slampröda läppar och det sensuella i en rungande örfil. Jag är horan du satte på i Berlin för några år sedan och njutningen du kände av att se henne gråta. Jag är lyckan i skratt och i kattungar.Jag är άλφα och ωμέγα. Jag är Poesi. Jag är.

Inatt skulle du fått kalla mig Hora.

Inatt skulle du fått kalla mig Hora. För inatt är jag inte intresserad av emotionell bekräftelse eller romantik. Inatt vill jag inte höra ljuva ord viskas med värme och ömhet. Inatt behöver jag höra hora, slyna, slampa och knulldocka. Inatt behöver jag bli brukad och förbrukad, förförd, förstörd, förnedrad. Jag behöver få en fix av BDSM så fängsla mig med spännband i sängen och sätt kanyler i mina armveck. Bry dig inte om mina skrik utan gör bara vad du måste för att du, jag, vi ska få sjunka in i subspace, domspace, frid och mörker. Så glöm stoltheten, glöm kärleken, glöm att vi är jämlika, pk och feministiska, gör mig illa. Och givetvis skulle jag få ett dussin älskare om jag bara knäppte med fingrarna men Ingen av dem skulle få kalla mig Hora för då skulle jag känna mig billig. Men Du är speciell, mitt i allt kaos, i en hysteriskt skrikande värld är du ett svart hål som kanaliserar min negativa energi. All svärta och destruktivitet sjunker undan under din beröring som får blåmärken att blomma upp på huden som de vackraste av ömhetsbevis. Så inatt skulle du få kalla mig Hora. För att du är speciell och ger oss vad vi båda behöver; En dos koncentrerad BDSM.

Barista utbildning Del 2; Kaffedrinkar och Latteart.

Idag är jag fullutbildad Barista, ser ni några spontana jobb för någon som lika elegant som behagfullt kan sköta en espressomaskin utan att darra på handen så meddela mig. Anyhow... Så lärde vi oss att göra en hel del Latteart, något som faktiskt gick över förväntan bra, jag har fått in tekniken med choklad men är fortfarande lite osäker på hur att hälla skummad mjölk så att det bildar en nallebjörn (Min björn döpte de andra kursdeltagarna till Retarded/Special-bear under hysteriska skrattsalvor). Men dessa kunskaper kommer säkert med tiden, snart kommer jag även kunna göra en utsökt tillverkad lattebjörn, vad så säker. Sedan har vi också lärt oss göra en hel del riktigt starka kaffedrinkar, något jag uppskattar särskilt under sommarperioden. Själv dricker jag dem givetvis utan alkohol men för de med den böjningen så är jag givetvis inte omöjlig, här är vi/vår läromästare som tänder eld på en ovanligt stark kaffedrink, håll till godo.

Jaja, jag vet att bilden är sned... -.-

Dessvärre måste jag också meddela att Dr. Spencer Reid-junior körde en liten färck röd bil och därför inte tänkte dricka alkohol den kvällen. Min onda plan på salongsberusning och spontanhångel tycktes därmed fallera fullkomligt till mitt eget stora förtret (Jäklar vad svårt det är för en nyutbildad Barista att få sig lite hångel egentligen... :/). Jag får också lite sporadiska mail från Darkside.se som undrar När jag ska börja skriva om sex på bloggen igen. Och vad kan jag svara? Hade inte de svenska karlarna antingen varit så svårfångade eller så oattraktiva så Hade det blivit ligga av för mig och då hade jag skrivit om det. Hjälp mig att hitta ett lämpligt offer istället för att påpeka att det är för lite aktion på bloggen, be my wingman! Frågor på det?

Barista utbildning Del 1; Att göra latte med Dr. Spencer Reid

Igår var första dagen på min Baristautbildning som jag anmälde mig till för några veckor sedan. Rent tidsmässigt kunde den inte kommit mer olägligt mitt i stress och djävulskap men samtidigt känns det som ett välkommet avbrott i de dagliga rutinerna och studierna. Kursen hålls i närheten av Östermalmstorg i en rätt trevlig lokal av det fatala priset på 3000kr á 10 timmar. Igår fick vi lära oss hur man hanterar och sköter om en espressomaskin, hur man skummar mjölk och hur viktigt det är att inte tumma på kvalitén (Diciplin!). Mannen som håller kursen är liten, dominant, välklädd och ser en liten liten aning lidande ut över att behöva lära oss mindervärdiga icke-kaffe-kunniga pöbel till att bli äkta Baristor. Det är synd om honom, men det är ännu mer synd om mig som måste bita mig i tungan varje gång han gör ett pedagogiskt fel, eftersom oengagerade lärare/föreläsare är ett bland mina största irritationsmoment.

I vilket fall består kursen utöver mig, min en bekanting till mig, fyra personer från samma hotellkök, ett nyblivet restaurangägarpar från Umeå också av en ung kille som är en exakt kopia av Dr. Spencer Reid från TV-serien Criminal Minds. Killen ser ut att vara... Mellan 19-22 och är söt som socker, lätt autistisk och lite frånvarande, jag vill bara plocka med honom hem för lite studier i kroppskontakt. Jag menar, vem som har sett Criminal Minds vill inte rufsa om Dr. Spencer Reid lite? Karaktären är ett geni som gick ur high school redan som 12-åring, har ett eidetiskt minne, ett IQ på 185 och uppför sig som en total emotionell idiot (till skillnad från undertecknad som bara är emotionell idiot på deltid). Och här plötsligt befinner jag mig en halvmeter från Dr. Spencer Reid-junior som böjer sig över espressomaskinen och uppvisar en förvånande snygg bakdel iklädd ett par slinta jeans. Vad kan jag säga? Gudarna är goda och Baristakursen var uppenbart en bra idé. Imorgon ska vi blanda kaffedrinkar och föreläsaren varnade oss eftersom många av dem är rätt starka… Jag dricker ju inte alkohol men om Dr. Spencer Reid-junior skulle få för sig att bli salongsberusad och vilja hångla lite kommer jag ställa upp. För att jag är en sådan ansvarsfull människa, som inte bara kan laga latte utan även kyssas... Det kanske jag borde framhäva i mitt CV när jag söker jobb sedan... Undrar om Dr. Spencer Reid-junior har lust att ställa upp som referens...

Bläck.

Det är tid för förändring, det kliar i kroppen; Fysiska manifestationer på en psykiska flykt från en alltför avancerad, stressad, verklighet. Jag känner rastlöshet, den sliter i mig och jag är osäker på det hälsosammaste sättet att dämpa behoven. Vad kommer stilla begären den här gången? Nålar genom huden? Bläck som färgar skinnet mörkt och skapar fantastiska mönster med kugghjul och vinrankor? Skulle en ny älskare hjälpa? En gammal älskare? Dominant eller undergiven? Switch? Skulle vassa vassa rakblad genom skör ömtålighet hud ge en tillfredsställelse mer värd än ärren de bildar? Eller kan jag nöja mig med att dansa fler pass i veckorna? Hinner jag dansa fler pass i veckorna? Prioritera tiden väl; Ett snitt, ett ärr eller tre och en halv timmes bortatid från studierna pga dans? Vad väger tyngst?

Och jag moraliserar för mig själv om att BDSM inte ska utövas på "fel" grunder men Vilka grunder är då rätt? Om jag kan prestera bättre av utövande, även om det inte sker med hjärtat, bör väl ändamålet helga medlen... Eller? Det är så enkelt att vara idealistisk när man själv inte känner sig fångad i ett hörn. Och jag hävdar ofta att jag är stabil, egentligen, men ibland är det enkelt att glida in i gamla tankebanor Men att studera gör mig inte lycklig idag, jag finner ingen lycka nu i det jag gör, jag finner prestationsångest, stress och instabilitet. För kom ihåg att du är vad du presterar och din slutprodukt bedömer ditt värde som människa. Idag behöver jag bläck, jag behöver nålar genom huden och renande smärta. Fysiska påtagliga märken på min existens och på vad jag åstadkommit. Bläck som färgar skinnet mörkt och skapar fantastiska mönster med kugghjul och vinrankor. Bläck.

                            Each piercing, each scar, each tattoo, each burn; A different mood or time. 
                    I told him what the first one was, told him where the second one came from. 
                   I remembered them all. And for the first time in my life I felt beautiful. 
           Finally part of the earth. I touched the soil and he loved me back.

Jag är inte dominant, men jag döljer det väldigt bra.

Jag är inte dominant, men jag döljer det väldigt bra. Jag döljer osäkerheten bakom en nonchalant attityd och fladdrande ögonfransar. Jag ger ingen antydan om underkastelse där jag går utan att så mycket som vingla i decimeterhöga sylvassa klackar. Så jag ler kattaktiga dryga leenden och himlar med ögonen på ett utstuderat vad-bryr-jag-väl-om-det-du-säger-sätt men är alltför charmig för att du ska vilja be mig att fara åt helvette.

Jag är inte dominant, men jag döljer det väldigt bra. Jag har stora svartsminkade ögon och röda röda läppar, även om jag tycker att spegeln mest visar en rädd pandabjörn så världen ser en blivande Domina. Min väl inövade charmerande nu-kör-jag-över-dig-stil är genuin och verkar äkta för jag har övat en hel del. Och inom mig känner jag mig förvirrad , avtrubbad, blasé men jag är ingen leksak och är i leken hellre katten än råttan

Jag är inte dominant, men jag döljer det väldigt bra.  För olycka går att botas med ett par nya skor och matchande handväska. Tårar är ett tecken på svaghet och bekämpas enklast med ett till lager transparent mineralpuder. Och jag smeker dig över armen med långa spetsiga naglar och försöker inte ens dölja en skamlös jag-äter-karlar-som-du-till-frukost-attityd som så ofta verkar vinna era hjärtan. För kallhjärtade bitchar verkar vara på modet och vem är jag att ifrågasätta normen.

Så jag är inte dominant, men jag döljer det väldigt bra. Med ett utstuderat vad-bryr-jag-väl-om-det-du-säger-sätt, en väl inövad charmerande nu-kör-jag-över-dig-stil och min skamlösa jag-äter-karlar-som-du-till-frukost-attityd så är jag väldigt duktig på att låtsas. Ibland önskar jag att jag var en sämre skådespelerska men jag tror ni skulle bli besvikna då. Och vem vill göra sin publik besviken? Så jag är Dominant.

Nu kan Du bli Botad från Ditt BDSM-beroende! Del 1

Grattis alla galna! Dysberoendekliniken är här för att rädda oss alla från våra sjuka sexuella behov och perverterade små önskningar. För ett tag sedan kom jag av en ren händelse in på hemsidan http://www.dysberoendekliniken.se/ och började intresserat studera exakt vad de klassar som ett sexuellt onormalt beteende. Jag hittade så mycket knepiga formuleringar och hycklande resonemang att jag kommer skriva en hel liten serie artiklar om Dysberoendekliniken, mest därför att det roar mig och därför att deras tankar om dysfunktionella sexuella identiteter är helt uppåt väggarna sjuka. I början låter deras resonimang rätt bra:

 Har sexuella aktiviteter eller fantasier tagit över ditt liv? Håller din tillvaro på att falla samman på grund av dessa aktiviteter eller fantasier? Ägnar du dig åt sexuella eller sexuellt relaterade aktiviteter som du inte kan sluta med själv - trots känslor av skuld och skam och trots negativa konsekvenser? På Dysberoendekliniken erbjuder vi terapi och behandling för det som allmänt kallas för sexmissbruk – det vi kallar för sexuellt dysberoende eller sexuell beroendestörning.

So far, so good tänkte jag och klickade in på sidan där de kategoriserar de sexuella mönster som Dysberoendekliniken tycker är "sexuellt dysberoende/ett sexmissbruk", märk av min förvåning där de flesta typer av skadliga beteende direkt kan länkas till BDSM. Under ett mellanting av grimaser i avsmak, hysteriska skrattsalvor och misstrogna huvudskakningar läste jag följande parti (allt är direktkopierat från deras hemsida) som handlar om vilka tio typer av sexuella aktiviteter som enligt kliniken är de värsta, vanligaste och mest sjukliga av sexuellt dysberoende:

Fantasisex
Beskrivning: Den sexuella kartan är inriktad på sexuellt laddade fantasier, att objektifiera människor man möter och sexualisera situationer för att få sexuell upphetsning. Beroendet kretsar kring sexuella möjligheter. Besatthet och tankemässig upptagenhet i fantasilivet kring dessa möjligheter gör att känslan dras ut tidsmässigt. Besattheten kan förhöjas genom onani, sexualiserade miljöer eller laddade möten. Man kan ”observera” omgivningen i jakt på möjligheter att sexualisera och ge näring till sina sexuella fantasier och kring att agera ut sina fantasier i tanken. Vanliga destruktiva utageranden som ingår i fantasisex är sexuella fantasier och onani, porr via film, tidningar, internet och telefonsex.

      Så vart ska jag ens börja någonstans? Vilken tur det är för alla oss normala människor att Dysberoendekliniken inte är de som går ut i skolorna och föreläser för våra barn om sexualitet. Sedan när blev fantasisex något negativt? Objektifierar vi inte alla människor vi möter lite till mans? Är detta nödvändigtvis negativt? Om jag får kåtslag av en söt pojke på bussen och sedan tänker på honom då jag smeker mig själv hemma, är jag då dysfunktionell i min sexualitet? Och jag tror att vi alla nu för tiden lever ut en viss del av vår sexualitet genom internet, porr, noveller, film och tidningar. Inte konstigt. Normalt. Givetvis kan det gå överstyr, allt kan gå överstyr, men att säga att fantasisex är något negativt är lite som att säga att det är dåligt för kroppen att äta mat; Man kan bli magsjuk.

Förförelse och erövring
Beskrivning: Den sexuella kartan är inriktad på att förföra. Beroendet kretsar kring att erövra. Efter den initiala kontakten avtar upphetsningen. Upphetsningen kan också ha en makt funktion som till exempel i sexuellt ofredande eller att ha flera familjer samtidigt. Lockelsen är att bli förälskad och vinna den andras uppmärksamhet och bekräftelse. Det är inte alltid som det slutar med sex. Jakten pågår under stora delar av vaken tid vilket innebär att man inte går in i någon djupare relation.

      Okey, förförelse och erövringar. Behovet av att erövra är inte vad de flesta av oss skulle kalla trevligt,  men att behovet av att ständigt gå vidare och hitta nya partners ska glida in i maktfunktion som kan leda till sexuellt ofredande känns lite långsökt. Ska vi klassa alla Swingers som sjuka i huvudet för att de har många partners? Är alla polygama som vill ha flera familjekonstellationer knepiga? Är man sjuk för att man inte vill gå in i en "djupare relation" utan helst håller sig till flera flyktiga partners? Jag känner att den heteronormativa monogama mentaliteten som speglar vårt samhälle styr dysberoendeklinikens tankar om vad som är "hälsosamt" lite väl mycket i det här fallet.

Voyeurism
Beskrivning: Den sexuellt dysberoende deltar inte i romantiska eller sexuella mellan-mänskliga relationer mer än på håll. Det är normalt att njuta av att se andras lekar, men när den andra inte vet om att hon eller han betraktas blir det givetvis ett problem. Voyeurism innebär objektifiering och inget personligt förhållande. Kidnappningen av hjärnan är baserad på det man kan se. Den sexuellt dysberoende använder visuella stimuli utifrån för att fly in i ett slags trancetillstånd eller ”bubbla”.

      Öh... Jag är osäker på vart jag ska börja någonstans, hela resonemanget känns så absurt. Bara för att man är voyeuristisk betyder det inte att man inte kan delta i "romantiska aktiviteter", sex eller ha en normal relation. Det finns klubbar för den här typen av läggningar där det är fullkomligt normalt att leva ut sina begär, det finns till och med en sexuell motpol kallad Exhibitionism för de som tycker om att visa upp sig sexuellt. Med tanke på att jag känner en hel del med en voyeuristisk läggning och själv absolut kan njuta av att se andra ha sex så utesluter det rätt effektivt att voyeurism enbart "innebär objektifiering och inget personligt förhållande". Dysberoendeklinikens beskrivning känns som en mycket förenklad förklaring av en rätt komplex sexuell läggning och deras formulering "Kidnappningen av hjärnan är baserad..." är för mig fullkomligt oförståelig.

Exhibitionism
Beskrivning: Den sexuella kartan är inriktad på att dra uppmärksamhet till sitt kön eller till sin kropp. Beroendet kretsar kring sexuell upphetsning med betraktarens reaktion som utgångsläge - oavsett om reaktionen är chock eller intresse. Denna uppmärksamhets sökande går oftast mot kulturella normer eller bryter mot sociala normer och lagar. Orgasm kan vara viktig för exhibitionisten men inte alltid.

      Ja, vissa tycker om att titta, andra tycker om att visa upp, två sidor på samma mynt; Man kan kombinera det hela till en sexuell symbios där alla blir nöjda. Win/win som jag skulle uttrycka det, givetvis så bör man dock inte påtvinga sin sexuella läggning på andra som inte deltar frivilligt (typ blotta sig på stan). I Sverige kallas ett sådant beteende Sexuellt ofredande, är olagligt och kan ge fängelse enligt straffskalan men de exhibitionister jag känner nöjer sig med burlesk eller kinkyklubbar. Dekadance eller Fetisch People Party i Göteborg är ett hett tips.

Sex som byteshandel
Beskrivning: Den sexuella kartan är inriktad på att sälja eller byta sex för att få en känsla av makt. För personer som har utbytessex i sina utageranden handlar det om att få kontroll över andra genom att använda sex som påtryckning. Att sälja sexuella tjänster i detta sammanhang handlar inte om personer som har ett desperat behov av pengar eller droger, utan personer som är beroende av ruset i högrisk sex och makt. Ömsesidig sex ger inget.

      Okey... Sex som byteshandel aka Prostitution är som vi alla känner till olagligt.
Dock vet jag att sex som byteshandel förekommer inom BDSM och inom BDSM-förhållanden, där maktförskjutningen är mer radikal än i ett normalt förhållande. Att leka med sex som byteshandel i en situation där alla är vuxna och vet vad de pysslar med ser jag inga problem i, det är inte ohälsosamt. Så länge man tänker på att prostitution är olagligt och vet vart gränserna går.

Köpt sex
Beskrivning: Den sexuella kartan är inriktad på att ge pengar för sexuella tjänster.
Beroendet kretsar kring sexuell upphetsning genom att betala. Detta gör man dels för att rättfärdiga det man gör, dels för att få en känsla av makt över sina behov. Den sexuella upphetsningen börjar med att ”ha pengarna” och att hitta någon. Även om de sexuella aktiviteterna kan ha ett brett spektrum av beteenden är det vanliga mönstret 1) att ha den finansiella möjligheten; 2) jakten; 3) Att betala; 4) Utagerande (finns ofta kopplingar till scenarion i barndomen); 5) extrem skam i de flesta fall. Sexberoende personer med köptsex som utagerande är oftast väldigt oförmogna att vara omvårdande och att vara rädda om sig själva.

      Återigen: Prostitution är olagligt, oavsett vad jag, ni eller någon annan tycker om det är att köpa sex olagligt i Sverige. Det enda jag egentligen vill kommentera här är Dysberoendeklinikens nummer 4) Där de menar att Utagerandet vilket jag tolkar som Köpande av själva sexet ska ha kopplingar till scenarion i barndomen. Beroende på vilken psykologisk skola man tror på så tycker jag att formuleringen "kopplingar till scenarion i barndomen" används lite väl mycket på lite väl förlåtande sätt. Som vuxen måste man ta ansvar för sina egna handlingar, att skylla på komplex utsprungna ur barndomen är en enkel utväg för att slippa ta aktivt ansvar för sin egen sexualitet.


       Sexstöld (Inkräktande eller påträngande sex)
      Beskrivning: Den sexuella kartan är inriktad på att överskrida gränser utan att upptäckas. Den sexuella upphetsningen kommer sig av att överskrida andras gränser utan återverkningar. Kicken handlar i första hand om att kränka och i andra hand om orgasm. Upphetsningen är relaterad till att ha sexuell kontakt utan att personen vet om det eller gett sin tillåtelse och att slippa ta ansvar för sitt beteende. De som är beroende av att kränka andra på detta sätt ägnar sig åt en slags stöld av sex.

      Den här kategorin finns egentligen inte med bland de andra tio, utan är en "dold" kategori på deras skala över sexuellt avvikande beteenden. Jag har en del funderingar på den här kategorin eftersom jag inte direkt kan sätta in den i ett sammanhang. Inom BDSM är förnedring ett ständigt återkommande inslag, även att tänja varandras sexuella gränser på ett ansvarstagande och omhändertagande sätt. Även Rapeplay är vanligt med våldtäktslekar som kan vara både hårda, krävande och handla om fysiskt övertag men också mjuka och kärleksfulla med påtvingande orgasmer. Detta kan onekligen räknas som "sexstöld" i ett scenario där båda parterna har givit sitt godkännande...

Men om kicken handlar om sexuell kontakt utan att personen du utsätter för sexuell kontakt vet om att du har haft sexuell kontakt med honom/henne... Hur ska detta scenario gå till? Kan någon ge mig exempel? Jag känner att det hela är en liten aning absurt.

Anonym sexualitet
Beskrivning:  Den sexuella kartan är inriktad på högriska situationer med okända personer. Den sexuella upphetsningen är omedelbar (även om man kan tillbringa timmar med att jaga kontakt) och det finns inga kostnader förknippad med utagerandet och inte heller någon uppvaktning. Det finns inga komplikationer eller ansvarstagande förknippad med denna typ av utagerande och den kan ofta accelerera i oskyddade eller högrisk miljöer (på krogen, på stranden, i parker eller på offentliga toaletter). Man söker absolut objektifiering genom att engagera sig med okända personer och med eras samtycke.

      Återigen ser jag ingen problem med anonym sexualisering, detta är faktiskt den typ av sexualitet som jag tycker förekommer mest i dagens samhälle, det så kallade; Engångsligget. Alla har vi gjort det någon gång och inte är vi sjuka eller dysberoende för det. Detta är i den sociala normen ett högst accepterat beteende, trots att du aldrig har sett personen förr, är för full för att det egentligen ska vara bra och glömmer att använda skydd är ett engångsligg acceptabelt. Det känns som om de fd kristna idealen om ett moraliskt och sunt leverne sticker upp sitt fula tryne i den här kategorin; Sex ska vara något fint och vackert mellan två människor som älskar varandra och några timmars njutning med en främling är synd. Synd. SYND. Jag ser inget problem med att ha sex med främlingar så länge allt sker frivilligt på lika grunder och alla njuter av vad som händer, att moralisera om "anonym sexualitet" (vilket jäkla uttryck förövrigt) känns minst sagt förlegat.

Utbyte av smärta
Beskrivning: Den sexuella kartan är inriktad på att förnedra eller skada sig själv som en del av den sexuella upphetsningen eller att förnedra eller skada andra på ett sadistiskt sätt, eller både. Sexuell upphetsning är sammanflätad med smärta, förnedring eller både dessa. Sexuell upphetsning är ofta uppbyggd kring specifika scenarier eller berättelser av förnedring, förödmjukelse och skam. Orgasm är svårt att komma åt eller kan inte komma utan smärta eller våld. En trigger för sexuell upphetsning är rädsla eller återupplevelse av skrämmande situationer ur det förgångna. Detta kan uppnås genom att se på andra som blir skadade som en del av sex. Denna typ av sexberoende innehåller även masochistiska aktiviteter där den som är beroende ägnar sig åt självskadebeteende som ett sätt att förhöja den sexuella upphetsningen.

      Smärta, tillåt mig spinna lite inombords. Denna kategori involverar både Underkastelse, Dominans, Sadomasochism och även indirekt Bondage, med andra ord allt som BDSM kretsar kring. Vi som pysslar med detta är alla sjuka. Vi som njuter av att tillfoga andra lidande eller själva plågas, vi som vill bli beordrade eller själva dominera, vi som vill bli bundna, utnyttjade och föraktade. Och alla vi som vill binda, fängsla, utnyttja och äga någon annan. Switchar måste i detta fall vara de värsta sjukdomsfallen, vi njuter skamlöst av hela detta spektra. Jag blir så deprimerad när jag hittar denna kategori som ett sexuellt dysfunktionellt beteende, vi är inte sexuellt dysfunktionella, vi har bara en annorlunda men fortfarande givande sexualitet. Varför ska normen avgöra vad som är sjukt, smutsigt och skamligt? Någon... Kanske borde berätta för Dysberoendekliniken att BDSM faktiskt Inte är sjukdomsförklarat längre? De verkar inte vidare värst uppdaterade.

Det sorgligaste med att den är kliniken existerar känner jag egentligen är alla dessa människor som faktiskt tror att de är sjuka men som egentligen kanske bara inte har hittat sig själva än. Istället för att gå ut och leka på fetischklubbar, bli swinger eller gå in i ett BDSM-förhållande och må bra av sin läggning så känner de sig sjuka och sexuellt dysfunktionella. Hur jobbigt lär det inte vara att känna sig sexuellt trasig? Särskilt när det finns kliniker som Dysberoendekliniken som gärna bekräftar att du är fullkomligt sjuk i huvudet som har dylika fantasier men som gärna i ett tolvstegsprogram "botar" dig från ditt smutsiga sexuella beteende. Hur tragiskt är det inte att vilja bli "botad" från sin sexualitet? Majoriteten av de människor som lär använda sig av dysberoendekliniken lär vara sådana som under andra omständigheter, sociala villkor och uppväxt skulle kunna vara lyckliga, oavsett om det är gummi, smärta, tvång, förnedring eller rapeplay som är deras intresse. Man skulle bara vilja visa dem alla darkside.se, skicka dem på RFLU-seminarium och krama dem. De är inte sjuka, inte sexuellt avvikande, inte knepiga, smutsiga eller omoraliska och att en Klinik som borde vara professionella definierar dem som sexuellt dysfunktionella gör mig heligt förbannad.

Funderingar i natten...

Och jag surfar omkring på Darkside.se alldeles för sent egentligen utan att egentligen leta efter något alls för jag borde verkligen sova... Då en mening plötsligt slår mig, den stod på en användares presentation i all sin simpla elegans...

"Jag är en man vilket betyder att jag förstår och accepterar konsekvenserna av mina gärningar och mitt agerande."

Jag tycker det är en fin mening, så självklar men likväl komplex i sin enkelhet. Det är en mening att fundera på, att smaka på och kanske överväga att leva efter. För jag känner att många, många, i dagens samhälle frenetiskt förnekar konsekvenserna av handlande.

Förr var att "ta konsekvenserna av sitt handlande" ofta ett giftermål.
Nu är det lite mindre, lite enklare och till synes mycket svårare...

Så du har blivit bög... Av ren lathet?

Alltså... Min tangopartner tipsade om det här klippet.
Hysteriskt roligt.

Vad ska vi göra med dig, Touché?

Jag får ibland höra att jag är svår och otillgänglig. Att jag är en kallhjärtad bitch, en cockteaser (Vidrigt ord) och svårhanterlig i största allmänhet.  Jag får ibland frågan "Vad ska vi göra med dig, Touché?" ställd med uppgiven, ledsen eller bara resignerad röst. Jag får ibland en känsla av att vara en emotionell idiot vars uppkoppling till andra människors känslomässiga intranät titt som tätt laggar. Och jag får höra att det finns människor som skulle vilja att jag visade uppriktigt engagemang när jag är i kommunikation med dem. Att jag tog mig tid, att jag ville ses, att jag kom med inviter... Och jag känner mig ibland avtrubbad, kanske är jag helt enkelt bortskämd med för mycket engagemang, kanske är jag blasé efter alla krossade relationer, kanske är jag cyniker efter att ha blivit utsatt för misshandel, sexuella övergrepp och stalking men... Jag är den jag är; Kallhjärtad bitch, cockteaster, svårhanterlig i största allmänhet men också varm, omtänksam, stundom kärleksfull, humoristisk, musikälskande och levande.

Och jag funderar om det är så att jag kanske inte är redo för en relation än, eller om det är sån att männen som intresserar sig för mig är van att få allting så snabbt. Allt ska ske så effektivt i dagens samhälle och det ska vara så... Självförverkligande. Du ska ha ett bra jobb vilket leder till en bra ekonomi, vilket leder till en bra självförverkligande fritid (adrenalinyunkie). Du ska skaffa dig en perfekt partner och ett avancerat sexliv men du vill ha allt så snabbt, så fort, helst igår och absolut inte senare än imorgon. Och jag känner mig olustig till mods inför ekvationen; Fika ---> Fika ---> Middag ---> Se hur det ser ut hemma hos dig/Filmkväll ---> Sex ---> KK/Förhållande/Whatever. Jag tror jag successivt kommer fram till att det bara inte duger med en partner, det funkar inte med vilken handplockad karl som helst. Processen till ett förhållande måste också få ta sin tid, hur ska man annars hinna... Känna? Särskilt för oss emotionella idioter vars uppkoppling till andra människors känslomässiga intranät titt som tätt laggar.

Och när du viskar "Vad ska vi göra med dig Touché?" så har jag lust att servera en lavett med ett mjukt leende. Ta ett hårt tag om din hals och borra in naglarna i din hud på ett sätt som är långt ifrån behagligt. För dig. Jag har lust att trycka upp dig mot en vägg, trycka ned dig på golvet, markera din mentala underlägsenhet och svara att vi inte behöver göra någonting. För jag är άλφα och ωμέγα, jag är allt och inget, jag är perfekt i det utförande som jag finns i, ultimat i min kvinnlighet och utan like. Jag behöver inte förändras, inte förlikas, inte förpassas till en annan personlighet för att duga. För om du inte förstår att det du ser är vad du kommer att serveras; Naken, sårbar och undergiven. Om du inte förstår den gåvan jag kanske kommer ge till dig utan vill förändra mig till någonting som matchar dig själv bättre, då har du inte förstått någonting. Så uppskatta gåvan, förstå poängen och tro inte på en allomfattande förändring som endå inte kommer ske.